Superhelg!

Seriöst, vilken rolig helg, började dock kanske inte så bra.
Jobbade 2 timmar övertid med att skriva adresser på kuvert till vårt 10-årsjubileum på Kastellholmen, kommer bli så häftigt!
Sen skulle alla kuverten slickas igen och innan dess ska inbjudningskorten vikas, en liten present slås in och läggas i inbjudningskortet och sen allt in i kuvertet.
Smakade alltså inte så gott i munnen när pojkvännen hämtade mig med bilen...
Sedan var det förkrök hos mig med pojkvännen och pojkvännens bästa vän som är nybliven singel.
Det blev ganska mycket krök med tanke på att vi satt där i 2 timmar...
Sedan mötte vi upp mina bästa partykompisar Jenny och Becca och pojkväns lumparpolare och hans tjej och hennes kompisar.
Självklart var det världens kö när vi kom dit, tur var så jobbade Malin och hon fixade in oss. Skönt ibland med kontakter!
Det blev rejält ös, kanske inte så mycket dans, mest mingel, drinkar och hångel!
Sjukt mysigt...
Idag är pojkvännen kanske inte i direkt toppform så vi kör pizza framför tv'n hos hans bästa kompis och hans tjej. Kommer bli så mysigt, perfekt för ikväll!
Måste börja dra iväg från pojkvännens dator och skumpa ner i soffan med en Me Special Pizza;
Calzone med extra räkor och champinjoner!

"Smörfittan, vad kan jag hjälpa till med?"

Min kollegas flickvän har jobbat uppe i norr på ett telemarketingbolag och ringde runt till olika företag.
När hon ringde så var det en kvinna i växeln som sa "Smörfittan, vad kan jag hjälpa till med?"
Flickvännen blev jättechockad men fortsatte samtalet ändå.
Efteråt satt hon och funderade, för ingen växel i Sverige kan ju svara "Smörfittan" när kunder ringer. Det är ju helt omöjligt.
Då visade det sig att bolaget hette Smurf IT och receptionisten hette Anne. Alltså "Smurf IT, Anne".
Faan vad vi skrattade på kontoret när han berättade det!
"Välkommen till Smörfittan, vad kan jag hjälpa till med?"

Utkanten AB

Vilket företag heter Utkanten AB?!
Jag menar... Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är ett genialt eller kolossalt korkat namn.
Man kommer ju ihåg det, definitivt men frågan är vad man får för intryck av företaget.
Utkanten, låter det positivt eller negativt?
Kanske beror på i vilken stad och vilken typ av människa man är.
Om man gillar landet och sånt, öken med kaktusar, kanske det låter som en fristad. Utkanten, where I want to live, ungefär.
I mina öron låter det inte fridfullt lantliv in classical English style på den engelska landsbygden som jag i hemlighet drömmer hett om, utan snarare som The Last Outpost, stället man vistat på mellan livet och döden, under den tid då ens handlingar och icke-handlingar vägs i vågskål och beslutet om himmel eller helvete tas.
Men det är ju bara vad jag tycker.

Ursäkta? Sa du Johan Rövhål?!

Ringde precis upp en kille och uppfattade inte riktigt hans namn i början av samtalet.
När vi då nådde ett avslut så behövde jag hela namnet och nedan konversation äger rum:
Jag: "Vad var det du sa att du hette?"
Han: "Johan ...mummel, sprak...L!"
J: "Ursäkta?"
H: " JOHAN...sprak... RÖV...L!"
J: "VA?! Johan Rövhål?!"
H: "Va?! Vad säger du?!"
J: "Sa du att du hette Johan Rövhål?!"
H: "NEJ! Johan Arvholm!"
JAg bortförklarade mitt misstag med att skylla på en kollega som satt och läste något som handlade om rövhår, därav kopplingen men han verkade inte riktigt köpa det...
Haha, viket jobb man har!

Varför jag inte ska lämna min pojkvän

Har gjort en lista, älskar ju listor, på varför jag inte ska lämna min pojkvän.
1. Han är omtänksam.
2. Han är väldigt snäll.
3. Han är sjukt snygg.
4. Han är den bästa jag haft i sängen. Någonsin.
5. Han är hur sexig som helst i sin uniform.
6. Han säger och det verkar verkligen som om han älskar mig. Typ på riktigt!
7. Han har perfekt sådär lagom hår på bröstet.
8. Han har en supermjuk och gullig mage som man kan ha som huvudkudde.
9. Han har enormt sexiga överarmar.
10. Han står ut med mig när jag är på mitt konstiga humör. When I'm having the Mean Reds, that is.
11. Han är skön att sova bedvid, han låter mig ta allt täcke och när jag fryser så håller han om mig.
12. Han sparkar inte i sömnen och rör nästan inte alls på sig, ibland snarkar han men annars är stör han mig aldrig när jag sover.
13. Han kommer och håller om mig bakifrån när jag står vid köksbänken och diskar.
14. Han fäller ner toaringen efter sig.
15. Han är rolig och även om vi inte alls har samma humor så har vi roligt tillsammans.

Folk som verkligen gillar overaller!

Jag tycker att alla som verkligen gillar overaller ska kolla in det här.
OVE - Overallens Vänner söker fler medlemmar och jag har utsett mig själv till deras talesman, eller -kvinna.
Så joina OVE - Folk som verkligen gillar sina overaller!

Älskar Planet Food-Wrapsen!

Jäktade iväg som bara den på lunchen idag för att hinna med en lunchträff med en vän, Matti, som är konstigtt släkt med mig men som jag inte träffat förrän för några veckor sedan.
Han var hur snäll och rolig som helst och vi bestämde oss för att träffas över en lunch.
Planet Food i Östermalmshallen har som sagt världens godaste wraps, speciellt deras Club-wrap är syndigt god!
Sallad, paprika, tomater, avocado, bacon, grillad kyckling och senapsdressing nerpressad till bredden i en wrap - kan det bli bättre?! Nej, skulle inte tro det!
Sunny påpekade direkt det faktum att jag har en pojkvän redan, att en lunch-date inte är passande och att jag skulle "Watch myself"...
Ibland känner hon mig bättre än vad jag gör och vi träffades för bara en månad sedan!
Anyway, det var hur trevligt som helst, kul att träffa en kille som bara vän, skönt liksom.
Visst finns alltid den där spänningen där och visst är jag inte 100 % säker på mitt och pojkvännens förhållande, ibland tror jag att det bara är en månad kvar tills vi gör slut men jag kunde verkligen slappna av.
Man är väl inte otrogen om man träffar en annan kille på lunch, liksom!
Eller?
Tänk om man redan är otrogen bara genom att acceptera en lunch-"date" med en singelkille som är "på jakt", utan att veta om det? Tänk om ens undermedvetna redan har börjat vägningen mellan pojkvännen och singelkillen ur ett Vem-Blir-Bästa-Pappan-perspektiv?
Nej, jag vet inte riktigt var jag står eller hur jag känner.
Vi får se.
Sånt här brukar lösa sig efter en god natts sömn.
Tur att pojkvännen inte kommer förrän imorgon, så man får sova lite ikväll...

Våldtäkt eller inte?

Vet inte riktigt vad jag anser om Stureplansprofilerna.
Jag var tvärsäker på att de var ytterligare några av männen i den här världen som har våldtagit.
Men sen läste jag intervjun med den ene i dagens Metro och jag måste säga att nu vet jag inte riktigt.
Samtidigt så tillhör jag tyvärr en av de säkert undratusentals tjejer som har blivit utsatt för "övergepp" eller vad man ska kalla det.
Och visst har jag haft sex dom man ångrar efteråt. Som man kanske inte ville till 100% innan heller.
Samtidigt så är det så otroligt svårt att definiera vad som har hänt. Vilket etikett som ska sättas på händelsen är nog det svåraste.
Kan man anse att det är våldtäkt även om tjejen inte ville men inte sa något?
Precis som killen sa i intrevjun så är det svårt att som kille kanske veta ifall tjejen verkligen vill ha sex eller inte.
Några av anledningarna till det kan vara att killen är väldigt upphetsad, att lite motstånd är en del av så kallat förnedringssex eller hårdsex, att tjejen i de flesta ställningar inte är den som "does the work" på samma nivå som mannen (ifall mannen inte ville skulle han ju inte penetrera tjejen) och det är väl svårt att veta hur just den här personen brukar visa sitt medtycke om det är ett onenight-stand från kvällens krogrunda.
Dessa anledningar är bara tänkbara hinder i kommunikationen mellan två parter som har sex, det är inte ursäkter för våldtäkt, snarare ännu en anledning att lagen om våldtäkt borde skrivas om.
Jag tror att det är enkelt att döma ut folk på förhand i sådana här fall då alkohol är med i bilden och då det misstänkta brottet är ett av de mest hatade inom samhället.
Samtidigt kan jag inte sluta undra, vad är egentligen en våldtäkt? Var går gränsen? Hur definieras en våldtäkt?
Samhället måste ha tydlga svar på dessa frågor och några till innan man kan vara helt säker på vem som är skyldig och inte till våldtäkt och var gränserna går.

J*vla Karlstadsbor!

Usch, tvi vad jag starkt ogillar Karlstad just nu!
Igen!
Himla gubbe... "Sug min kuk!" ville jag bara skrika när han höll på i telefonen, måste inte vara så mycket action nere i Karlstad att de kastar sig över första bästa som ringer och jävlas som faan bara för att ha något att prata om på fikarasten för en gångs skull.
Ska be Björn, vår IT-Guru att installera en elchocksknapp på telefonen så man kan elchocka personen man pratar med.
Fy vad Karlstad skulle bli chockat!

Jag vill bo i Nossebro!

Jag vill bo i Nossebro!
Min designerkollega Sunny talar ju danska och höll på att kissa på sig av skratt när hon skulle ringa till en kund i Nossebro.
För på danska betyder nämligen Nosse direktöversatt Pungkula.
Alltså Nossebro = Pungkulebro.
Eftersom jag anser att denna specifika del av den manliga kroppen är grymt underskattad och bortglömd, ska jag låta trycka upp klistermärken där det står "Jag vandrar gärna till Nossebro för min partners skull!"
Jag vet att min pojkvän i alla fall tycker om att man vandrar dit.
Och jag tror att minst 90% av resten av det manliga släktet är villiga att hålla med honom.
Nossebro är nämligen ett ställe som kanske inte har en fullt lika välutvecklad PR-firma som övriga orter på den manliga kroppen, till exempel Penisstad, Läppholm för att inte nämna Rumpeborg.
Därmed inte sagt att det inte är en stad som är lika trevlig om inte ännu trevligare som ovan nämnda.
Nej, ett slag för Nossebro måste slås och det gör jag nu!

Grannfejden

Kollade på "Grannfejden" igår på 3an.

Har inte kollat på ett helt tv-program sedan jag började jobba.

Det är sjukt, kommer inte hem förrän 17.30, då ska man iväg och träna, hämta lillebror, gå på hundkurs eller laga mat, när har Gud tänkt att jag ska ha tid att förkovra mig genom lite kvalitetstid framför plåtburken?

Never, uppenbarligen.

Men igår skedde undret, kom loss tidigare från jobbet, blev klar fort med maten och fick då tid att kolla på Grannfejden.

För de som har missat det så är konceptet att en överste av 1:a graden och tillika erkänt bra medlare från Kosova (eller vad-det-nu-var) och en familjeterapeut agerar krigsmedlare mellan grannar som bråkar.

Gårdagens avsnitt var ett badande i sarkasmer, oklippta häckar, hotbrev, falska anklagelser och barnslighet.

En perfekt uppvisning av hur vuxna människor beter sig när de inte har något bättre för sig.

Det var den pensionerade företagsledaren och tillika bostadsrättsförenings ordföranden versus svensson-knagar-paret som såg sin chans att hävda sig mot samhället, här representerat av ordföranden, genom alla möjliga medel.

Jag förstår inte hur in i helskotta en krisförmedlare kan prioritera att medverka i ett program som enbart består av en konflikt som i sin tur grundar sig enbart på folks sårade stolthet, behov av hävdelse och ren jävlighet.

Han har väl bättre saker för sig!

Vem bryr sig om vilken granne som ska klippa häcken i Ramlösa när folk dödas varje dag, oupphörligt i Libanon?

Sen kom jag på att kriget i Libanon och Den Oklippta Häcken i Ramlösa kanske har mer gemensamt än man tror.

Det kanske är precis samma sak, fast på olika nivåer.

Men istället för att skicka hotbrev på grund av en oklippt höck i Ramlösa, så förklarar ett lands regent krig mot ett annat land på grund av något lika världsligt som en oklippt häck.

Är det kanske där man ska starta för att få världsfred?

I grannskapen, hos de vanliga människorna istället för att skapa stora visioner på värlsdmöten i Bryssel?

Det optimala är kanske någon slags jämvikt av både och.

Sparfestival!

Nu är det sparfestival på SEB.
Jippie...
Seriöst, jag och pojkvännen tänkte åka någonstans och fira halvårsdag efter jul och då är det ju spara som gäller.
Tyvärr, eller tyvärr sett ur pengasynpunkt, JIPPIE sett ur modesynpunkt, så sitter jag bredvid en kollega som designar skitsnygga handväskor i klavskinn och jag har redan beställt en...
Jag ska få den senast på fredag, där rök därmed också X antal tusenlappar.
Det är svårt att spara pengar.
Sjukt svårt.
Det är också svårt att inte äta godis när man är konstant sugen och har ICA 'Supermarket, DagsLivs, Kiosken Runt Hörnet och Muhammeds Tidningar på vägen till jobbet.
Men nu har jag bestämt mig.
No more spendera pengar på saker jag egentligen inte behöver (men handväskan, DEN behöver jag!) och inget mer godis. Då kommer jag bli en smal, rik flickvän som kan leva loppan riktigt ordentligt runt jul. Gonna be a blast!

Vad är det med människorna i Karlstad?

Ringer just nu runt till olika företag i Karlstad med jobbet och jag måste bara säga att jag aldrig har känt mig så kallt bemött förut!
Folk i Karlstad måste antingen vara extremt stressade eller helt enkelt väldigt otrevliga.
Vad finns det i Karlstad som gör folk så olyckliga/stressade/otrevliga liksom?
Jag fattar inte!
Men sedan finns det som alltid folk som är precis tvärtom, alltså sjukt trevliga!
När man ringer och glatt säger "Hej, jag heter X och ringer från Y, har du tid att prata en minut eller två?" så frågar de direkt "Vad gäller saken?/Det beror på vad det gäller!".
Snacka om misstänksamma!
Antingen så har en hel hord med oseriösa telefonförsäljare gått lösa på Karlstad eller så finns det en telefonmaffia som gör så att folk hatar att prata i telefon.
Vet de inte om att det finns något som kallas för kallprat?!
Naturvårdsverket däremot, de är hur trevliga som helst.
Pratade i en kvart med en kille som jobbade där och som också hade jobbat med telefon förut. Det var väldigt trevligt att ha ett enda långt, avslappnat samtal för en gång skull, istället för att korta 1,5 minuters samtal där man inte hinner säga mer än det ovan innan de slänger på luren.
Folk i Karlstad borde skämmas!

ME *HEART* F&S

Jag älskar F&S!
Speciellt passet på Kungsholmen, måndagar 17.00 med Kajsa.
Hon är så sjukt bra, hon får med alla motionärer på ett sätt som ingen annan ledare som jag jympat för lyckats med.
Det blir så där sjukt som det bara blir på ytterst få pass, att man glömmer bort tiden och poff så är passet slut!
Om jag ska bli F&S-ledare så ska jag bli Kajsa Junior.
Det sjuka är att nu när jag tänker på det så har jag aldrig riktigt gillat namnet Kajsa men nu kan jag nästan tänka mig att döpa om min hund till det. (Tänk då på att jag i dagsläget aldrig vill ha barn, så min hund är som andra människors barn!)
Tänka sig vad mycket människan bakom namnet gör för namnet.
Bara för att jag hade en överviktig klasskompis i mellanstadiet som hette Tomas så ser jag alltid en överviktig person framför mig när någon pratar om någon som heter Tomas.
Sjukt.

Avundsjuka

Var på födelsedagsfest för en släkting förra helgen och träffade en supertrevlig kille som tydligen var släkt till mig på något mysko sätt.
Enligt mamma så verkade han intresserad av mig, vi snackade under kvällen och hade hur trevligt som helst, så jag var böjd att hålla med henne.
Problemet var att även jag blev lite intresserad.
På resan hem så kom jag på mig själv med att nästan vara lite förälskad i honom, jag tänkte helt sjuka tankar och kände mig hur förvirrad som helst.
Men morgonen efter så var känslorna som bortblåsta.
När jag sedan pratade med pojkvännen som jag var lite trött på för tillfället, så kanske jag sa lite för mycket, det slutade med att han blev sotis och jag frustrerad.
Jag bestämde mig för att i alla fall gå på den lunch som vi hade bestämt att vi skulle ses på, vilket är nu på onsdag.
Seriöst, jag vet inte hur jag ska göra.
Ska jag gå eller inte?
Ska jag vara snygg eller everyday-vanlig?
Vad ska jag säga?
Jag nämnde knappt att jag hade pojkvän för honom, inte förrän han frågade mig. Han antydde att såhär i höst-tider så var det trevligt att ha någon att mysa i soffan med.
Gud, jag vet inte vad jag tycker eller känner.
Tänk om han inte alls är intresserad av mig och jag bara inbillar mig det här?
Desillusioned.Girlfriend.Seeks.To.Make.Her.Bofriend.Jealous.In.Order.To.Get.More.Affection.From.Him-Syndromet.
Ja, det måste vara det jag har.

"Olyckor bland soldater ökar"

"För andra året i rad ökar olyckorna bland våra värnpliktiga, enligt en opublicerad rapport från Försvarsmedicincentrum som TV4 Nyheterna tagit del av.
I fjol inträffade 57 olyckor per 100.000 tjänstgöringsdagar jämfört med 51 olyckor 2005.
Enligt Värnpliktsrådet gör inte försvaret tillräckligt för att förhindra olyckorna." Punkt SE 24/9-07
Jag har sagt till honom hur många gånger som helst att jag är rädd för att han ska göra illa sig, bli skadad och lemlästad eller skjuten, drunkna eller whatever, speciellt eftersom han är intresserad av att göra utlandstjänst i Afghanistan.
För mig är det lika med självmord.
Nu kanske han äntligen kan inse att det händer grejer och släppa sitt argument om att "Men om man är rädd och försiktig, det är ju då grejer händer!".
Yeah, right.
Vilken tur att han är så sjukt sexig i sin uniform, annars hade jag inte stått ut så länge till.

Helg med pojkvän

Mitt förhållande är ju ganska speciellt.
Alltså, förhållandet med min pojkvän.
Eftersom han gör lumpen så ses vi endast på helgerna, vilket gör att jag är "singel" på veckorna och typ sambo på helgerna.
Dessutom så blir de där få dagarna man får tillsammans väldigt värdefulla, man kan inte tillexempel boka in en tjejmiddag som tar halva lördagen, för lördagen är ju helig, och då känner jag mig som en dålig flickvän och samtidigt känner jag mig otroligt låst.
Han säger ju visserligen att jag får göra vad jag vill, att jag inte måste träffa honom men det vill man ju!
Speciellt om det är ens första pojkvän, någonsin!
Men i helgen var jag en duktig flickvän.
Fredag var mysfredag i en nersutten soffa, iklädd mjukisbyxor med spår av söndermosade ostbågar från tidigare helger.
Lördagen var vigd åt födelsedagarna.
Först min adopterade styvlillebror som fyllde 15, sedan pendeltåg hem till pojkvännen och hans mormors födelsedagsfirande.
Sedan, vidare till pojkvännens kompisar som flyttat ihop i ny lägenhet och inflyttningsfest.
Söndagen var slappdag med inslag av ångest på grund av det var just söndag, sista dagen på vårt lilla samboliv som pågår 2 dagar i veckan.
För att slippa ångesten gick vi och tittade på handboll.
Skitkul, tänkte jag.
Svettiga killar som springer fram och tillbaka och jagar en boll.
Ridsport tittar jag gärna på eftersom jag tävlade i dressyr förut. Fotboll går också an om det är landslaget och om Fredrik Ljungberg spelar.
Men nu var det ju så att pojkvännen spelat med några i det laget förut och blivit ombedd att spela i det laget när han muckat. Han är målvakt och tydligen ganska duktig, vilket förklarar alla "Matchens Lirare" tröjor han fått som jag hasar omkring i på morgnarna.
Det var faktiskt kul, riktigt kul!
Laget var bättre än jag trodde och spelet gick snabbare än fotboll och ridning så det hände något hela tiden.
Det enda som jag hade kunnat hoppa över var när en spelare i pojkvännens blivande lag stötte ihop med en spelare från motsatt lag och hans finger kom ikläm.
Fingret hoppade ur led och pekade rakt upp.
Det var nog bland det äckligaste jag sett i mitt liv. Jag höll på att kräkas där och då.
När jag sedan lämnat pojkvännen på tågstationen och vid middagsbordet hemma berättade det för min bonuspappa som är läkare, så berättade han självklart något mycket värre.
Det är nämligen så att hans historier alltid är mycket äckligare, just eftersom han är läkare och har tagit hans om "those worst cases".
Hans worst case var då en något påverkad man som hoppat från en båt och försökt förtöja den vid en klippa, och på grund av mörkret inte insåg att han hoppade rakt in i klippan med armarna utströckta framför sig.
Alla hans fingrar hoppade ur led förutom tummarna.
Och inte ur den leden som handbollskillens finger hoppade ur, den i mitten, utan ur den leden där fingret precis börjat.
Fy farao, säger jag bara!

Starbucks

Jag älskar Starbucks!
Eller, jag vet inte, jag hatar det kanske på samma gång.
Själva märket tycker jag om, har skitsnygga termosar därifrån och pappersmuggarna med wellpapp-grejen runt är ju bara så snygga.
Men jag vet inte, jag gillar inte kaffe, har tröttnat på deras choklad och såg då Frappuccino som ett alternativ.
När jag då var i Genève så beställde jag inte en liten Vanilla Frappuccion och fick två stora istället som jag tvingade mig själv att trycka i mig eftersom jag råkat betala för dom och inte ville vara knusslig och gå tillbaka och be om att få pengarna tillbaks.
Nu vänder det sig i magen på mig när jag tänker på Starbucks.
Uppfinn någon ny, god dryck så återuppstår jag och blir ert största fan igen!
Kanske myntate är en bra idé?
Varmt och gott men inte sött. Måste gå och köpa myntate nu, blev skitsugen!
Undrar om de har det på ICA? Kanske att hoppas på för mycket...

Tågstationsromantik

Ska snart gå ifrån jobbet och hämta pojkvännen...
Är så gulligt när de kommer allihopa, soldaterna från marinen i små fina marinblå uniformer och vita runda hattar (men det heter typ mössor, fast det inte är det!).
Sen har de med sig stora ryggsäckar och putsade skor. Skitsexigt om du frågar mig!
Men han känner sig inte så sexig själv, säger han.
De kallar sig själva för "Stjärtgossar" och saken blev väl inte bättre när tre tjejer i studenttider på Göteborgs Central skrek "GRAATTIIIS!!" till dem och syftade på mössorna, de trodde att de hade tagit studenten, haha.
Visst, tjejerna hade druckit men de ser kanske ut lite som uppklädda studenter.
Sitter nu och räknar minuterna tills jag ska hämta honom och vi äntligen får ses, efter 2 hela veckor ifrån varandra!
Men man ska inte sticka under stol med att det är ganska skönt på veckorna, lite ensamt ibland men vi ringer ju varandra varje dag och jag vet inte om jag skulle hinna med att träffa honom i veckorna.
Det vi har just nu passar mig fint, att han dessutom har Svenska Arméns snyggaste häck i uniform gör ju inte saken sämre, hihi!

Världens Bästa Namnsdagspresent!

Igår hade jag namnsdag, jippie!
Mamma, som har namnsdag och fyller år på julafton, har alltid uppmårksammat våra namnsdagar mycket och gett oss en liten present men igår så hade hon totalt glömt det. Hon skulle på konsert med min bonuspappa och de skulle komma hem sent, så jag tänkte inte mer på det.
Sedan kommer hon hem, ensam och det visar sig att allt bara var en vit lögn! Hon hade inte alls varit på konsert utan åkt ut till Hässelby för att köpa en ny säng till mig!
Min pojkvän är ju i lumpen och 1.88 lång och pendlar mellan 95-100 kilo, så han tog ju upp mesta platsen i min gamla 90-säng.
Så nu har jag en 1.20 säng!
Vi passade på att ommöblera lite i rummet också, blev sjukt snygg, väldigt luftigt, stort och fint.
Ska hämta hem pojkvännen från tåget idag, han gör lumpen i Göteborg, så vi får se vad han säger...
Det var i alla fall världens bästa namnsdagspresent!

Jag hatälskar mitt jobb!

Jag både hatar och älskar mitt jobb.
Älskar det för att det är otroligt skönt att sitta vid sin egen kontorsplats, ha väldigt snälla, roliga och omtänksamma kolleger men hatar det samtidigt för att det är otroligt monotont.
Ringa, ringa, ringa...
Fast det är ju lite coolt att ha Anitra Steens nummer...
Och att ha ringt runt i hela Sverige, till allt från Te Pe Munhygien AB till Alfa Laval.
Visst, det klassas kanske som telefonförsäljare men man kan ändå inte använda det förhatliga ordet, för det stämmer inte med det som folk förknippar med en telefonförsäljare.
Jag ringer bussiness-to-bussiness, från ett företag till ett annat, mellan 9.00-17.00 och säljer en seriös produkt som alla jag ringer har användning för, låt gå för att utsträckningen varierar från kund till kund.
Men jag känner att jag har växt med mitt jobb, jag kan sälja in mig hos folk, få dem att tro på mig, att känna sig trygga och att ha förtroende för mig.
Som min chef sa "Vilken VD i det här landet har inte någon gång jobbat med försäljning?"
Älskar min närmsta kollega, Sunshine. Hon är så grymt cool så det inte är sant!
Cool utan att vara översittare, man kan inte upprätta något försvar mot henne eller hålla henne ute. Att hon dessutom är småbarnsmamma och designar och syr upp exklusiva handväskor, gör ju inte en handbagoman som mig minde förtjust i henne, direkt!
Det känns som om det här är det bästa alternativet just nu, jobbet alltså, det är inget jag kommer ha i 5 år, men kanske 1 år.
Sen vill jag plugga.
Vi får se vad framtiden bär i sitt sköte...
Sköte?! Var kommer det ifrån?? Man bär ju inte saker i fittan direkt?! Är det någon som gör det??!

Då börjar väl min enmanscirkus

Jag har redan haft två olika bloggar.
Den ena lästes av alla lärare på min skola och fick slutligen stängas ned "av juridiska skäl".
Den andra var väl den förstas motsats; inga bilder, inga namn, ingen smutskastning, alltså inget kul!
Därför lanseras härmed min tredje blogg, Black Satin Dress, som är tänkt att bli ett mellanting, lite dirty but still classy.
Welcome To My World.