Helg med pojkvän

Mitt förhållande är ju ganska speciellt.
Alltså, förhållandet med min pojkvän.
Eftersom han gör lumpen så ses vi endast på helgerna, vilket gör att jag är "singel" på veckorna och typ sambo på helgerna.
Dessutom så blir de där få dagarna man får tillsammans väldigt värdefulla, man kan inte tillexempel boka in en tjejmiddag som tar halva lördagen, för lördagen är ju helig, och då känner jag mig som en dålig flickvän och samtidigt känner jag mig otroligt låst.
Han säger ju visserligen att jag får göra vad jag vill, att jag inte måste träffa honom men det vill man ju!
Speciellt om det är ens första pojkvän, någonsin!
Men i helgen var jag en duktig flickvän.
Fredag var mysfredag i en nersutten soffa, iklädd mjukisbyxor med spår av söndermosade ostbågar från tidigare helger.
Lördagen var vigd åt födelsedagarna.
Först min adopterade styvlillebror som fyllde 15, sedan pendeltåg hem till pojkvännen och hans mormors födelsedagsfirande.
Sedan, vidare till pojkvännens kompisar som flyttat ihop i ny lägenhet och inflyttningsfest.
Söndagen var slappdag med inslag av ångest på grund av det var just söndag, sista dagen på vårt lilla samboliv som pågår 2 dagar i veckan.
För att slippa ångesten gick vi och tittade på handboll.
Skitkul, tänkte jag.
Svettiga killar som springer fram och tillbaka och jagar en boll.
Ridsport tittar jag gärna på eftersom jag tävlade i dressyr förut. Fotboll går också an om det är landslaget och om Fredrik Ljungberg spelar.
Men nu var det ju så att pojkvännen spelat med några i det laget förut och blivit ombedd att spela i det laget när han muckat. Han är målvakt och tydligen ganska duktig, vilket förklarar alla "Matchens Lirare" tröjor han fått som jag hasar omkring i på morgnarna.
Det var faktiskt kul, riktigt kul!
Laget var bättre än jag trodde och spelet gick snabbare än fotboll och ridning så det hände något hela tiden.
Det enda som jag hade kunnat hoppa över var när en spelare i pojkvännens blivande lag stötte ihop med en spelare från motsatt lag och hans finger kom ikläm.
Fingret hoppade ur led och pekade rakt upp.
Det var nog bland det äckligaste jag sett i mitt liv. Jag höll på att kräkas där och då.
När jag sedan lämnat pojkvännen på tågstationen och vid middagsbordet hemma berättade det för min bonuspappa som är läkare, så berättade han självklart något mycket värre.
Det är nämligen så att hans historier alltid är mycket äckligare, just eftersom han är läkare och har tagit hans om "those worst cases".
Hans worst case var då en något påverkad man som hoppat från en båt och försökt förtöja den vid en klippa, och på grund av mörkret inte insåg att han hoppade rakt in i klippan med armarna utströckta framför sig.
Alla hans fingrar hoppade ur led förutom tummarna.
Och inte ur den leden som handbollskillens finger hoppade ur, den i mitten, utan ur den leden där fingret precis börjat.
Fy farao, säger jag bara!