onsdag 21 november 2007

Carl-Åke Troilius, "Tv-läkaren"

Ska man skratta eller gråta?
Den så kallade "Tv-läkaren"s identitet är nu släppt.
Mr Carl-Åke Troilius, bofast i Malmö, har nu erkänt sex med både patienter (medvetna och sövda sådana) samt personalen.
En riktig spermabank med andra ord.
Hur någon kan vilja ha sex med honom kan jag personligen inte förstå, inte heller hans hustru som nu har lämnat in skilsmässoansökan.
Han återger i det senaste förhöret med polisen mycket detaljerade uppgifter om hur det påstådda samlaget (och inte våldtäkten som kvinnan påstår) har gått till:

”Hon klädde av sig allt utom trosorna och jag fotograferade brösten…då la hon armen om halsen på mig och kysste mig och vi stod då mitt i rummet där och jag besvarade kyssen och la armen om henne och vi stod en stund på golvet och jag började smeka henne med händerna och lät händerna vandra över kroppen på henne och hon då besvarade det här med att trycka sig hårdare mot mig förde jag ner handen i hennes trosor…sen tog jag av trosorna på henne och la henne lyfte upp henne och satte henne på behandlingsbritsen. Och ja så låg hon då där och jag fortsatte då och smeka hennes kön med tungan under det att jag klädde av mig ganska snabbt…jag förstår att hon verkligen gillade det och rörde sig mot mig...hon ville att jag skulle fortsätta…då klättrade jag upp på henne och kom in med min penis…hon tog väldigt aktiv del i detta…hon liksom la upp fötterna på ryggen på mig och eh bestämde rätt mycket takten själv när vi älskade och ja det blev väldigt intensivt.”

Troilius är väl precis som vilken man som helst och tänker då på sex i snitt 100 gånger per dag. Han skulle alltså inte ha några som helst svårigheter med att fantisera ihop ett ligg med en patient i sitt undersökningsrum, något hanhar varit med om tidigare.
Vad är det som säger att han inte återger ett samlag med en annan patient eller personal? Eller varför inte en sexfantasi? Eller något helt påhittat?
Och om det nu var så att han har haft sex med både personal och patienter tidigare och sedan blev misstänkt för våldtäkt, hade det inte bara varit enklare att erkänna alltihop från första början?
Att han nu påstår att händelsen är en del i en konspiration emot honom med syfte att få honom från marknaden och hans klinik att säljas för mindre än 10% mot dess verkliga värde är ju bara skrattretande.
Att vice chefsåklagare Bo Birgersson inte är imponerad av hans vidlyftande fantasier och teorier visar att rättssystemets hantering av våldtäktsfall har förbättrats efter debatten kring Stureplansvåldtäkten. Det enda man kan hoppas på nu är att den här uppmärksamheten kring våldtäktsfall inte minskas utan att allmänheten fortsätter att vrida åt tumskruvarna kring de gamla dammiga stofiler som utgör Sveriges rättssystem.
Att det är den våldtäktsmisstänkte och inte offret som ska granskas och pressas verkar inte ha varit någonting självklart men det enda man kan göra är att väcka opinion och hoppas på förbättring.