Respekt åt alla mammor!

Igår reste mamma till Köpenhamn och bonuspappa är ju i Turkiet.
Och eftersom min äldsta lillebror är sjukt inkompetent när det gäller allt som görs inomhus, så föll självklart hela Mammarollen på mig.
Det var laga mat direkt efter jobbet, en dag på jobbet där jag var närmast någonsin att faktiskt ge upp och sluta.
Duka fram, steka korv, koka pasta, göra sås, mata hunden, städa i köket, städa i tv-rummet efter inkompetente lillebrodern, få andra lillebrodern att äta upp sin mat, få inkompetente lillebrorn att öva på pianoläxa med andra lillebrodern, gå ut med hunden en halvtimme, få andra lillebrodern att sätta på sig pyjamas och kissa, få av sig kläderna själv, diska undan efter maten, plocka undan i köket igen, gå och prata med pojkvän i telefon, natta andra lillebrodern, få inkompetente lillebrodern att göra frukost åt andra lillebrodern tills imorgon, släppa ut hunden och väcka andra lillebrodern för ännu en kisspaus så ingen olycka sker under natten.
Jag är helt slut idag.
Morgonen var nästan värst.
Då är det så sjukt mycket som ska göras under så kort tid.
Jag hann inte alls med mig själv. Eller hunden. Eller maten.
Jag ska aldrig skaffa barn, jag ska bli en lycklig gammal ungmö som lever med sina hundar efter att pojken insett vilken urusel partner och kvinna jag egentligen är och gör slut.
Min framtid i ett nötskal.