I'm so bad!

Åh, vad jag skäms när jag tänker på i onsdagskväll. Efter att ha svullat i tacos och lösgodis vilket resulterade i mage storlek Höggravid så fick jag världens "I'm Fat"-feeling viket självkart gick ut över pojkvännen (herregud vad den killen får stå ut!).
Men efter att ha ojat mig, visat upp, klämt, demonstrerat och klagat över min feta mage och slutligen demonstrativt lagt mig (för en gångs skull) påklädd i sängen med ryggen vänd mot honom så fick han väl lite nog.
Han sa att vi båda kunde skärpa oss vad gäller maten och godis och uppmuntra varandra att träna med.
För att testa honom lite, se hur seriös han var, så sa jag lite nonchalant:
"Ja, men då måste du följa med på ett pass på Friskis&Svettis!" viket han har fetvägrat i snart 6 månader.
Han gick med på det!
Jag blev så förvånad! Och så glad!
Så nu efter jobbet ska vi gå på ett skivstångspass. Det kommer bli så kul, jag hoppas verkligen att han blir lika biten som jag så vi i framtiden kan gå på jympa tillsammans också. Men det kommer nog kräva mer tid än 6 månader för att övertyga honom att göra det.
(Älskling, om du råkar läsa det här, don't you dare bail on me! Vi ska gå på Skivstångspass i kväll och vi ska ha riktigt KUL!)
Jag tror att han är rädd för att han ska bli slagen av någon gammal Friskistant som gått på Skivstång sedan han föddes. Men det kommer inte hända, ni skulle bara se hans muskler!