Nu har han muckat.Nu är han inte längre en soldat, inte längre en fånge och inte längre min soldatpojke. Vad är han nu då? Bara pojkvän?
En tidsera är ju slut nu, kanske lite väl dramatisk men för mig är det så. En tidsålder är slut och en annan ska ta vid. Undrar hur det blir nu. Blir det annorlunda?
Bättre? Sämre?
När ska vi ha tid att ses? Vi kommer båda vara upptagna på olika håll, hela tiden. Hur faan kan folk vara ihop när de har sina egna liv att leva? Prioritera, antar jag.
Det här blir mitt sista inlägg då jag tjatar över hur jobbig, äcklig och hemsk lumpen är men just nu vill jag inte att den ska sluta. Jag vill ha kvar min soldatpojkvän i sin fina permisuniform med vit hatt (eller heter det mössa? Jag kan aldrig komma ihåg!).
Jag vill hämta honom på stationen vid X2000-tåget och krama om honom, sniffa i hans nacke och bli omfamnad av honom, hans doft, den som jag älskar.
Den kommande tiden är oviss men det kanske också är bra.
Vi får en chans att börja om på nytt, ett nytt förhållningssätt till varandra, en ny syn på varandra.
Jag vet inte hur det blir, allt jag vet är att jag älskar honom och vill vara med honom.
