BudgetBurberry & Victoria Beckham-skärp

Var och shoppade lite på vägen hem idag. I sann Burberry Prorsum anda gick jag likt en riddare in i mina mardrömmars butik; PunktShop. Den ligger på hötorgetarkaden och är en dröm för punkare, pudelrockare, emos och allt vad de heter. Jag har nog aldrig skämt så mycket efter att ha gått in i en butik.
Hur som helst, jag gick dit och hittade en snyggt nitarmband för 39 kronor och en nitskärp för 99 kronor.
Härligt!
Det kanske till och med var värt det, att gå in i punkbutiken menar jag.
Nu är jag en sann Burberry Prorsum-riddare även om det är i extrem budgettappning.
Sedan har jag ju mitt Victoria Beckham-skärp, det där breda i svart läder som hon har på sig i tid och otid.
Jag kanske inte klär lika bra i det men jag gillar det och tänker ha på mig det!
Även om det är i någon mycko plastblandning som enbart liknar läder och ingenting mer.
Nu ska jag rusa ut till tåget in till stan och träna!
<- Hon är himla snygg i figuren, size 0 men fortfarande some curves left, även om de må vara fejkade.

Min drömadress...

Min drömadress måste ju vara Ståndarevägen i Falkenberg!
Önskar att fler kommuner kunde ha lite fantasi (till exempel den som jag bor i) och döpa gatorna (hos mig!) till annat än Hallonstigen, Kungsvägen, Fågelgatan osv.
Lite coolt med ett småporrigt namn, lite naughty.
Man måste ha riktigt kul i sängen när man bor på den gatan! (Inte för att jag lider i sängen, snarare tvärtom, men jag tänker på Folket!)

Herregud, vilken äcklig blogg!

Pratade precis med en kompis, låt oss inte nämna namnet på personen, som hade varit ute och ätit lunch med en bekant.
Denna bekant har snubblat över en blogg som var såpass äcklig att den till och med får ett eget inlägg i min fina blogg.
Hon använder samma bloggtjänst som jag, samma layout, samma färger, samma typsnitt, samma design, jag känner mig copycatad.
Bloggen, som heter whatalmawears.blogspot.com gav mig goosebumps på armarna när jag tittade och i det här sammanhanget så är det inte "Åh, Odjuret lever igen och förvandlas till prins, vad romantiskt!"-skönheten-och-odjuret utan snarare "Fy faan, hur kan han äta grisinälvor, maskar, kobajs...Jag tror jag spyr!"-YouTube-mannen-som-äter-allt, alltså såpass grose och äckligt att jag nästan spyr. Förövrigt har jag aldrig varit så nära att faktiskt spy på grund av att jag var äcklad som när jag såg det där klippet. Den här bloggen kan faktiskt jämföras med det.
Det mest groseiga är att hon har på sig grejer som hon hittat på gatan, enligt mig likvärdigt med att leta efter saker i soptunnan.
Jag menar herregud, grejerna hon har på sig är så sjukt fula att det inte är konstigt att hon bara betalar "11.50:-" för det, som hon skrev.
Alma som egentligen heter någonting som börjar på S, lär dig följande:
Klockslag skrivs 11.50.
Priser skrivs 11:50 eller 11:- själva :- betyder att priset enbart är i hela kronor, alltså ett streck över antal ören.
Mitt förslag är att vi startar en insamling så att Alma kan få några riktiga kläder.
Alma, please note the following: Nobody gives a damn about what Alma wears, the best thing would be if she didn't wear anything at all!

Burberry Prorsums nitarmband - Me Wantie!

Jag har kärat ner mig totalt i Burberry Prorsums nitarmband. Gillar inte riktigt tanken på att täcka mig helt i armerade kostymer men detaljerna tar jag gärna med mig in i min garderob!
Tänkte kolla förbi på Glitter och PunktShop, den första har enligt rykten stora, blaffiga nitarmband och den senare är ju en välkänd accessoarbutik för punkare, pudelrockare, svartbjörnar och allt vad de kallar sig.
Tänkte även hålla ögonen öppna efter ett midjebälte i nitar, skille vara sjukt snyggt.
Mitt enda krav är att nitarna är fyrkantiga, trubbiga och ser ut som på bilden ovan, jag vill inte ha någon rund och aslång historia.

Premiär: Helgens Copycats

Jaa, det är ju verkligen trevligt att se sina kläder på andra personer i utesvängen.
Har blivit en sådan ständig källa till irritation men också faktiskt smicker hos mig att jag ska försöka lägga upp de bilder jag ser på personer som har samma saker som jag.
Orkar dock inte kolla igenom alla bilder på Stureplan.se, det blir nog lite sporadiskt sådär.
Här kommer alltså helgens copycats!1. Här har vi Sophia Ångström & Amanda Boman - Sophia verkar ha en ovanligt bra smak när det kommer till armband, hon har en likadan guldlänk som jag, blir även din för 600 pix hos Ur & Penn, designad av Axcent Sweden.2. Axelle Ronzier-Joly och Susanna Hult - Susanna har good taste, snygg väska (älskar länkar med läder á la Chanel), underbar frisyr som inte är enbart spikrak lugg utan lite busig med lösa testar som hänger ned vid sidan men det absolut snyggaste är självklart hennes kjol, från Zoul på MQ som blir din för 399 coronas. Jag köpte den men lämnade tillbaka den när jag såg att de tog slut efter några dagar i alla affärer, vill inte ha något för 400 spänn som alla andra har.
Dessutom är den av en såpass enkel modell att man kan sy den själv. Gillar knapparna hela vägen ner där fram, snygg detalj. Ska nog sy upp en sån till mig själv i helgen om jag har tid.

Keep on walking!

Tja, vad ska man säga annat än Stackar dig! till den här modellen.
Jag skulle i alla fall inte vilja flasha bröstet för hela världens modescen och alla paparazzis.
Enormt snygg klänning anyway!
Som Sunny (numera min modeguru och kommer därför omnämnas ganska mycket when it comes to fashion!) säger: Just gotta keep on walking honey!
Modellerna är tydligen inte tillåtna att göra någonting förutom att knata framåt på catwalken.
Tänk om man tappade hela klänningen, ska man gå framåt naken då?! Och köra en turn, look back, hand om hip, turn other way, look behind, hand on hip, walking back in.

Chloé all-time favourites

Satt och dreglade lite på Style.com igår och letade efter stövlarna jag köpte igår, Marc by Marc Jacobs med rågummisulan, fast en annorlunda variant från Nilson.
Började självklart sukta efter andra grejer, allt från Chloé, de är ju bara helt underbara! Har lite svårt för Paulos design men det kanske inte är så konstigt eftersom Phoebe Philo var min favourite designer all-time. Här kommer i alla fall ett axplock av mina favoriter från Chloé under Phoebes styrning med lite kommentarer.Kjol och blus
Snyggt dressat men samtidigt lite casual med greeksandals, favorit hos Kate Moss (has them in brown) och andra A-list people. Gillar väskan i svart skinn med vita sömmar och den höga midjan som blev en sådan hit! Har lite svårt för volangerna på blusen, ser lite tantigt ut enligt mig och är svårt att få till snyggt men det kanske är en vanesak. Hög läderstövlett
Högklackad stövlett i härligt karamellfärgat skinn med inbyggd platå, träklack som sänder lite YSL-vibbar och snygga spännen.
Jag gillar att leggingsen är dumpade till förmån för opaque strumpbyxor vilket vi vanligt dödliga inte fattade förrän nu till hösten. Det jag också gillar extremt mycket är att skorna har samma färg som min nya, fina väska! Hög Lackstövlett
To-die-4! Jag bara älskar lacket i klassiskt svart med inbyggt platå och träcklack som twist. Hela skärningen på ovansidan är så snygg, som en blandning at stövlett och vanlig pumps, man ser även att pumpsvibben har markerats med en söm.
Den lilla flärpen fram är ytterligare en sådan där fin, välarbetad detalj som numera är Chloés signum. De ribbstickade strumpbyxorna är så snygga och ger benen en mer slankare form och gör att de ser längre ut.Ballongklänning
Med form som markerar midjan och med ballongformen som var så het i julas. Den här underbara skapelsen är från Spring 2003-kollektionen (!) och jag älskar det vita linnet under som ger en mer relaxad stil och en underbar brytning till klänningen som är mer en galablåsa än något man har på sig på jobbet.
Valet att kombinera outfiten med ett par extremt lätta sandaler är helt rätt, inga klumpskor här inte, det skulle bli too-much och ta uppmärksamheten ifrån klänningen.

Detaljer

Här kommer mer detaljerade bilder på min älskade väska!
Fodret är importerat canvastyg från England som även är handtryckt där av Melissa Hendersen som har designat trycket och bor i London.
Trycket en pistol i vitt med texten "Bonnie & Clyde" runt och ett tryck i rosa på det trycket som är det kärleksbrev Bonnie skrev till Clyde.
Fickan inne i väskan är av samma canvastyg fast i brunt med samma vita pistol och text och samma kärleksbrev fast tryckt i turkos.
Väskan är väldigt rymlig och har en perfekt form som är snygg både när den hänger på armen och på axeln.

Handtagen är fodrade och har stickningar i samma läder, lite Balenciaga-influenser trots att Sunny designade den för 4 år sedan så vem som har inspirerats av vem kan man ju diskutera.
Det är även en stor ficka fram som har formen av en bred och lite bullig vapensköld.
Man ser även flärpen som piskan hänger i.
Lädersnörena som hänger från alla blixtlås fick jag även i svart så jag kan kombinera hur jag vill.
Jag kan ärligt säga att det här har varit en av mina absolut bästa investeringar i modeväg, om inte den bästa.
Det är en klassisk väska som har mycket attityd, är gjord i de bästa materialen som står att finna och handgjord av en designer som absolut kommer vara högaktuell om något år.
Jag ser inte på min väska som enbart en väska, utan som en livskamrat, den kommer att följa med mig under en väldigt lång tid framåt och charmen med en väldigt exklusiv och handgjord väska är att de bara blir snyggare med åren.
H&M-väskor i all ära men en "riktig" väska varar längre och åldras med värdighet; precis som med ett riktigt fint vin.
Det handlar lite om en livsstil också, är man en H&M-väskköpare/Bag-In-Boxdrickare eller föredrar man kvalité framför kvantitet och därmed investerar i ett fint vin/designerväska.
Jag ser med glädje fram emot att få spendera åtskilliga år framöver med min lilla smörklump!

Kärleksförklaring: Min Väska!

Jag har ju faktiskt lovat en bild på min älskade väska och här är den nu!
Gräddkaramellfärgat Calf Couture-skinn, handsydd, importerat och handtryckt canvastyg från England och en exklusiv accessoar i form av en dominatrixpiska i vaxade skosnören!
I just love it!
Den är som min bebis, älskar att bara sitta med den i knät och känna på det fina lädret.
Seriöst, att ha den på axeln känns precis som Sunny säger "Like having butter under your arm!".
Sunny är ju den som designade den och gjorde den och jag är så sjukt nöjd!
Man kan ju också adda vilken typ av accessoar man vill istället för domatrix-piskan (som jag kallar den inofficiellt!), jag har funderat på en hjärtberlock i mässing men inte hittat någon fin ännu.
Ska ta lite mer detaljerade bilder senare så man kan se alla detaljerna, för det är där den slår alla andra väskor!

Mina nya jympaskor

Voilá!
Här är mina nya jympaskor med superstötdämpning, andasfunktion, stöd gånger 1000 och den är superlight!
Kostade 999 men jag fick dem för 349, halva reapriset på Stadium.
Trodde att det skulle vara värsta rusningen på grund av all reklam för halvareapriset-grejen men det var nästan mindre folk än vanligt.
I och för sig var det ett tag sedan jag var inne i en Stadiumbutik så jag kan nog inte uttala mig om hur mycket folk det brukar vara där i vanliga fall.
Gick fram till expediten och kastade ur mig ett "Jag vill ha en aerobicsko med pronation, jättemycket luftstötdämpning, den ska vara lätt och ha mycket stöd!"
Han blev lite ställd men plockade fram den här bland annat.
Me loves my new jympashoe, prövade den på F&S Jympaskolan igår och den var fab!
Tycker att den kan vara väsentligt mycket mer snyggare men men...
På F&S är det snarare funtion än form som räknas.
Ifall man är intresserad av prisvärda jympaksor för en spottstyver så skynda till Stadium!
Nej, oj vad tiden går, nu ska jag handla stövlar!

H&M Ullkappa

Min chef har en så ursnygg kappa och när jag passade på att hoppa in i H&M i Västermalmsgallerian på lunchen efter att jag lämnat tillbaka MQ kjolen jag köpte i fredags så såg jag den!
Hon har en grå som på bilden men jag vill ha en svart och det fanns bara en enda kvar, en svart storlek 40.
I och för sig väldigt stort men jag tänker begrava mig i ulliga, mjuka tröjor nu i höst så då behövs det!
Ska gå och köpa den senare idag, vet bara inte om jag verkligen vill ha en likadan kappa som min chef.

Marc by Marc Jacobs-kopior

Såg de här divine skorna hos Nilson igår, jag måste köpa dom! 1450 kronor, där rök halva min resbudget för den här månaden...
De är så Marc by Marc Jacobs Rubber Sole, det enda som jag inte gillar är revärerna på sidan med metallringar, vill ha bort metallringarna.
Ska undersöka om det går att göra idag.
Tänk själv att strutsa omkring i de här på stan, come rain och shine, I'll be divine!
Just nu sitter Sunny här bredvid och pruttar, och bränner tändstickor för att dölja det.
Snart går väl brandlarmet, but I love her anyway!
Hon får prutta hur mycket hon vill.
Om ni undrar varför jag sitter och skriver på jobbet så kan jag meddela att Tele2 är skit och vårt nät ligger nere och linjen bryts när man ringer.
Andy-Pandy fick nästan en såld, sen bröts samtalet och när han ringde upp så var killen inte intresserad längre.

He sent me straight up to heaven, ladies!

Jag kan ju redan nu bekänna att jag är som de flesta andra jag har pratat med, jag har endast ett fåtal gånger (2) upplevt "Svartnar för ögonen, blodet forsar ner mellan benen, ryggen lyfter sig i brygga och kan inte sluta skrika/stöna/riva honom på ryggen"-skönt.
Jag har mer haft myspys-skönt.
Jag pratade med min kompis över bakning av en sockerkaka om det och hon sa precis som jag att det måste till j*vligt mycket för att man ska få en riktig slap-in-the-face orgasm.
Just det, orgasm. Jag gillar inte det ordet, därför brukar jag avstå från att använda det men det är ju trots allt det det heter.
Men jag säger bara, i lördags, mina damer, i lördags... Hihi.
Jag sitter och rodnar bara jag tänker på det!
Allt var bara rätt, timingen, stämningen, känslan, ALLT!
Och jag kan säga att om man jämför, vilket jag inte brukar tycka om att göra, så var allt annat en musfjärt jämför med i lördags!
Jag kan bara säga att ifall jag skulle vara en barmhärtig samarit så skulle jag genast dela med mig av min pojkvän och hans skills in bed till alla kvinnor som inte fått uppleva det jag har men jag är ju så sjukt territoriell så jag måste tyvärr behålla honom för mig själv...
Jag har allltid fnyst lite åt de som sagt att "Jaa, det bästa samlaget har man med en man man älskar och vill viga återstoden av sitt liv åt, som man litar på till gud-vet-hur-många procent och blah, blah, blah..."
Jag vill bara spy på dem!
Men nu ser det snarare ut som om jag kommer bli en av dem, jag menar, det faktum att jag älskar och litar på min pojkvän såpass mycket som jag faktiskt gör hjälper ju också mig att njuta när jag är med honom.
Han är ju allt jag drömt om, hela han, både som person och hans gudomliga kropp.
Jag slappnar alltid av och är mig själv med honom och är inte rädd för att säga åt honom vad jag gillar och inte gillar.
Jag kan ärligt säga att i början av vårt förhållande så var han inte särskilt bra inom en viss aktivitet i sängen men kompenserade det med råge med en annan typ av aktivitet (kanske på grund av hans rulltårta...) men jag visade honom vad jag gillade och gick igång på och hur jag inte ville ha det, så nu kan jag säga att han är den bästa någonsin på det.
Han är helt underbar, trots att han kommer hem sent, att hans ex alltid är på tapeten på ett eller annat sätt och mycket mer.
Det är ju en del av honom och om jag säger att jag älskar honom så måste jag ju älska hela honom och det inkluderar att acceptera att hans ex finns där och alltid kommer att finnas där.
I just gotta deal with it, thought I haven't said it's easy...

Dagens Räddare!

På grund av hösten och dess medföljande konsekvenser såsom kyla, vind, fuktighet, depression, avtagande ljus och ett icke stilla behov av C-Vitamin i brustablettform så har jag självklart dragit på mig munsår.
Inte herpes, tack gode gud, utan ett vanligt sår-på-munnen, ett mun-sår i mungipan.
Det som stör mig mest är nog itne att det är där utan att det nästan läker varje natt men sen när man vaknar och gäspar så rivs det upp igen.
Min och Sunny (som också dragit på sig skabbet) är räddaren Elizabeth Ardens Eight Hour Cream.
Sjukt bra.
Sunny har stått för cremen, jag för kunskapen.
Det är ju faktiskt så att Elizabeth själv använde den på sina älskade tävlingshästar som ett liniment på benet, en crème som gör pälsen glänsande och som främjar blodcirkulationen.
Det Elizabeth märkte var att efter hon hade smörjt in sina hästar så var hennes händer väldigt lena och småsår läkte mycket fortare.
Hon började alltså också använda den på sig själv.
Varför den heter Eight Hour Cream är för att en väninna till Elizabeth smörjde in sin sons blåmärken på knäna och hon påstod att de försvann på endast 8 timmar.
Det ni!

Pojkvännens Night Out

Jag gjorde ju Högskoleprovet i lördags vilket gjorde att jag inte hade värsta partyhumöret efteråt.
Pojkvännens brors flickvän Bettan hade bjudit in mig till henne för tjejkväll, pojkens bror var på Gotland för hockeymatch och min pojke ville prompt ut och festa så det tyckte jag var en strålande idé.
vi åkte och köpte chips, dip och hämtsallad från pizzerian med en gudomlig vitlökssås till och snackade skit, skrattade och kollade på tv hela kvällen.
Perfekt nivå för en lördagkväll efter ett 8 timmar långt prov!
Enda problemet var att pojken inta var lika tillfreds med sin utekväll verkade det som.
När jag kommit hem, satt på mig pyjamas bestående av en av pojkens t-shirts i storlek "Tält" och krypit ner och satt på mysmusik och funderade på om jag skulle vänta uppe tills han kom hem eller inte, så ringer han.
Jättepackad.
Han ville att jag skulle ringa en bekant som jobbar på en klubb inne i stan och som kunde fixa in honom och hans kompisar.
Problemet var att jag visste inte om hon jobbar där ikväll och jag tyckte inte att det kändes okey att ringa henne och be henne fixa in min pojkvän och hans polare när jag inte ens var med. Dessutom var jag orolig för om de ens skulle bli insläppta oavsett om hon hjälpte dem eller inte på grund av deras promillehalt.
Jag försökte förklara det på ett fint sätt och då blev väl han besviken och sa sen "Skit i det då!" och lite av slängde på luren upplevde jag det som.
Då blev jag jätteledsen, ringde min kontakt och blev ombedd att ge hennes nummer till min pojkvän så han kunde ringa henne och hon kunde fixa in dem, vilket var väldigt schysst av henne.
Jag ringer honom, han säger "Vaddå, nej men strunta i det, vi går någon annanstans istället" och då blev jag faktiskt ledsen.
Det slutade i alla fall med att hon fixade in dem, han festade hårt och väcker mig 7.30 på morgonen och vill bli insläppt i huset.
Vinglandes och full som en alika med argumentet "Men älskling, det är ju vintertid nu såklockan är egentligen bara 6.30!"
Starkt jobbat, älskling.
Dessutom hade han självklart träffat en brud där som hade samma namn som hans ex som hela tiden kommer på tal och som han hade bytt nummer med och dansat med hela kvällen.
När han sen vill krypa ner, helt dräggig och spritluktandes i sängen och dessutom ha sex, så blev jag skitsur. Där gick min gräns eller något.
Men vi snackade om det, han nyktrade till när han insåg allvaret och det slutade med att jag somnade i hans famn.
Skönt.
Hoppas bara att hans partykvot är uppfylld närmsta halvåret för jag står nog inte ut med en liknande kväll till.
Det jobbigaste var egentligen inte att han var så svinig, det var ju spriten och inte min pojke, det jobbigaste var att jag inte kunde säga att jag var ärligt och uppriktigt glad för att han hade haft en rolig kväll.
Jag var arg för att jag inte hade orkat följa med, att han träffade någon brud där ute, att han hade dansat och festat med mina kompisar och haft kul.
Jag kunde inte vara glad för hans skulle vilket gjorde mig så ledsen att jag sen låg och grät.
Fatta vilket vrak jag var!
Först är jag skitsur och inte vill prata med honom, sedan börjar jag grina.
Shit, jag var inte i direkt högform. Hoppas bara att han kan stå ut med mig trots att jag har mina mindre smickrande stunder.
Jag står mer än gärna ut med hans små-svineri och lite edgiga humör när han är packad eftersom han är det väldigt sällan.
He's my man and I love him, just the way he is!

Kollegornas Halloweenfest

Såhär kul hade kollegorna hemma hos Richie-Rich Richard på hans Halloweenfest!
Jag som hade skrivit Högskoleprovet orkade tyvärr inte dra mig ut till Åkersberga vilket jag ångrar nu i efterhand...
De verkar ha haft det sjukt kul i alla fall!
Jag vet inte om jag vanligtvis är så mycket för halloweenfester, tycker inte det är så jättekul att klä ut mig och hela den baletten men att dekorera för Halloweenfest är ju sjukt kul med alla pumpor, spöken, gastar, oroliga andar, höstlöv och annat i fina färger som lyser upp i novembermörkret som kommer komma snart.

Flashigt bankkort

Har precis designat mitt eget bankkort!
Skitkul faktiskt!
Hittade en jättefin bild på en Airedale (såklart!) och även om det inte är min egen hund så är det extremt likt henne, så det duger.
Sedan trixade man lite med bilden så den kom rätt och vips! så har man stans snyggaste bankkort för endast 95 pix!
Rekommenderas varmt.
Synd bara att det enbart är SEB som är såhär kreativa och låter sina kunder göra egna bankkort, har inte märkt att andra banker har hoppat på trenden än.
Det smidigaste är att kortet kommer direkt i brevlådan och kostnaden dras av automatiskt på ditt kort så du slipper betalningsavier och sån skit.
Nej, jag kan verkligen säga att jag numera är en stolt SEB-kund!

Vajayjay är ju SÅ ute!

Vad man som tjej väljer att kalla sin "syster där nere" är ju väldigt olika.
Ärtan, Vajyjay, snippa, murra, muffa, fitta, porten jag tror jag skulle kunna hålla på ett bra tag.
Men när jag skojade med min kille och kallade hans för Falukorven / Bratwürsten så slog han tillbaka med, håll i er nu;
Hallongruvan!
Jag menar, WHAT?!
Hallongruvan? Det första jag tänkte på var sådana där goda kakor mormor brukade barka, Hallongrottor, men hon kallade dem Folkpartistgrottor eftersom hon älskade hallonsylt och Folkpartiet.
Vi låg och skrattade länge och Hallongruvan är numera ett internskämt på hög nivå.
Jag undrar bara vad jag ska kontra med som är en bakelse.
Rulltårtan, kanske?

Högskoleprovet

Jag var en av 30.000 personer som i lördags betalade för att sitta på min rumpa i 8 timmar och skriva 5 olika prov.
Jag hoppas verkligen att jag hade otur och var en av de få som hade en riktigt dålig provledare. Ifall jag inte hade gjort provet en gång tidigare så hade jag absolut inte förstått vad jag skulle göra.
För det första så var hon inte informerad om reglerna, inför sista provet "kom hon på" att man inte få ha drycker i salen.
Jag tror att jag också var en av de få som nästan blev diskvalificerad...
Också det tack vare den dåliga provledaren som inte kunde prata svenska så att man förstod. Jag tycker att en provledare ska bli tillsatt på grund av sin lämplighet för uppgiften, inte på grund av sin etniska tillhörighet.
Det är väl en fin tanke av Högskoleverket att ha flera olika nationaliteter bland provledarna, det tycker jag bara är positivt, men ett krav måste ju vara att kunna göra sig förstådd obehindrat på svenska.
Jag fick ingen information om när vi fick börja provet, så jag började direkt när jag fått det i all stress och hets, vilket hon upptäckte och hotade med diskvalificering.
Som tur var så föreslog jag att jag kunde starta 5 minuter efter alla andra vilket hon gick med på.
Hoppas att jag slipper göra det där helvetiska provet igen!

"Bevara Äktenskapet!" tillåtet av SL

SL tillät en ny annonskampanj från den frikyrkliga rörelsen Evangeliska Alliansen som startades i måndags.
Bakom rörelsen står biskopen Anders Arborelius (Katolska kyrkan), pastor Sten-Gunnar Hedin (Pingströrelsen) och generalsekreterare Stefan Gustavsson (Svenska Evangeliska Alliansen).
Notera att ingen av dessa personer tillhör Svenska Kyrkan.
Min fråga är följande:
Om Evangeliska Alliansen vill "bevara äktenskapet" och därmed enbart kalla familjer bestäende av en kvinna, en man och barn, vad händer då om mamman eller pappan dör? Är barnen då "oäktingar"?
Ska även barn vars föräldrar är missbrukare och misshandlare behöva bo kvar hos sina föräldrar enbart för att man måste "bevara äktenskapet" till varje pris?
Är det enbart tillåtet att skaffa barn efter det att man är gift?
Vad händer om föräldrarna, precis som mina, skiljer sig? Är jag då en "oäkting"?
Ska man inte heller få adoptera barn? Varför ska man stoppa folk från att vara lyckliga? Barnen slipper ett liv i misär i sitt hemland och blir själva lyckliga precis som de/den som adopterar barnet, är det fel att bli lycklig?
Hur kan man vilja "bevara" äktenskapet på samma sätt som att bevara ett gammalt föremål?
Äktenskapet behöver inte "bevaras", äktenskap kommer alltid att existera så länge det finns människor som kan ingå i ett äktenskap.
Därför innebär det att vilja "bevara" ett äktenskap samma sak som att bevara gamla värderingar och gamla regler, regler som anses diskriminerande idag.
Ifall vi skulle "bevara" dagens pensionssystem och applicera det om exempelvis 30 år så skulle det självklart anses vara idiotiskt och rent ut sagt galet eftersom det inte tar hänsyn till hur samhället fungerar om 30 år.
Att "bevara" äktenskapet så som Svenska Evangeliska Alliansen vill ha det skulle innebära en katastrof, inte bara för samhället som stort utan även för den enskilde individens självkänsla och värde.
Att bli begränsad enbart på grund av sitt kön är den grövsta diskriminerande handlingen man kan bli utsatt för, sitt kön väljer man inte och är det mest fundamentala i ens egen person.
Första frågan efter en födsel är "Blev det en flicka eller en pojke?".
Att inte få ingå äktenskap enbart för att jag är tjej och den person jag vill ingå ett äktenskap med också är tjej är alltså diskriminering mot mig enbart på grund av mitt kön.
Om jag däremot opererar mig och blir Mattias istället för Maria, då går det bra.
Jag uppmanar alla att protestera mot den här kampanjen som inskränker vår grundlag genom att införa ett diskriminerande budskap i det offentliga rummet.
Eftersom skattebetalarna dessutom äger SL så ska SL självklart lyda under grundlagen lika mycket som en svensk medborgare.
Därför vädjar jag nu till SL: Snälla, gör det rätta för en gångs skull och ta bort en annonskampanj som upplevs som diskriminerande.
SL är dessutom en arbetsplats precis som vilken som helst, jag tror inte att SEB eller Skandia skulle tillåta sådana budskap i deras lokaler.
Ingen ska behöva känna sig diskriminerad på en arbetsplats eller i det offentliga rummet, att då ha en sådan annons i tunnelbanan som både är en arbetsplats och ett offentligt rum är därför extremt dåligt omdöme och bryter grundlagen enligt mig.

Bilder från festen!

Tack vare min paparazzikollega Richie-Rich Richard (kolla in hans blogg här, han är en söt liten norrlänning!) kommer här lite bilder från festen i torsdags...

Baren i vitt skinn och kristallkrona samt stor fruktskål (harkel, harkel) för nedkylning av champagne (eller mousserande vin, champagne stod inte på listan eftersom det var fri bar och tillgångarna är något begränsade).
Baren har för övrigt konstruerats för Jesper Parneviks 50-årsfest vilket var kul.
I mina ögon var det vitmålade plywoodskivor och fasthäftat skinn på framsidan sammanlagd med farmors antika fruktskål i storlek Melon.
Det var också i denna bar som jag tog mina första stapplande tag om flaskan i egenskap av bartender.
Det gick ju som sagt som det gick och slutade ju i en smärre katastrof men det var kul innan det spårade ur...







Sedan är det en bild på dukningen, färgerna på festen var ju svart och silver, lite där med tanke på temat "Stars", silverstjärnor mot en sammetssvart natthimmel.
Inbjudningskorten var en stjärna med invikta spetsar, såg ut som former på en femhörning och när man vek ut spetsarna så låg ett litet paket i svart sammet med silversnöre med små råa kristaller i.
Väldigt snyggt och classy. Borden var egentligen tänkta för 6 personer men vi knökade in oss 8 på varje för att folk skulle få plats och för att det blir en mer gemytlig och intim atmosfär, som festfixaren C. Collins sa.



Tältet låg på en brygga, förövrigt Briggens brygga, så det kändes nästan som om vi flöt på vattnet, så när kanten låg tältet. Utsikten var jättefin, kanske lite tråkigt att se rökpelare från alla föroreningar som spyrs ut i luften men samhället måste ju tuffa vidare mot en andra industriell revolution med mer konsumtion, energiförbrukning och miljöförstörelse per capita, hur kan man annars mäta ett lands framgång och storhet?
Åk buss, köp designerkläder och förre istället för tusentals slit-och-släng plagg från H&M, spara mat och frys in istället för att slänga och herregud, vem behöver åka till Thailand vareviga semester?
Skåne räcker gott och väl!
Inspireras dessutom av min pappa som cyklade ner till vårt land en sommar istället för att åka bil.





Sist men inte minst en liten personlig bild men vad faan, jag lägger upp den i alla fall, mina kollegor Richie-Rich Richard, Andy-Pandy Andreas och Just Cattis. (Cattis har inget direkt smeknamn än, även om jag frestas att kalla henne sammetspantern men vet inte riktigt vad hon skulle tycka om det...)
Richard är inte sådär hysterisk i verkligehten som på bilden... Han säger ju "fara" istälet för "åka" och "Nu funk int datorn min längre!" istälet fr "Nu fungerar inte min dator längre!" men what can I say?
We love him anyway!

Chock!

Blev jättechockad när pojken ringde igår.
Först skällde han självklart lite på mig för att jag aldrig har på min mobil (har jag visst! bara inte när du ringer ;) och sedan följde detta samtal:
Pojken: "Jaa, jag sitter på tåget nu..."
Jag: "Jaså, pendeln in till stan eller? Vad ska du göra där inne?"
P: "Nej, alltså tåget hem"
J får andnöd och börjar hoppa upp och ner av förtjusning.
J: "Vad?!... Vaddå? Är du på väg hem?! NU!?"
P: "Hehe, jaa..."
Jag blev chockad. Minst sagt.
Jag kan nog till och med säga att jag inte har blivit så chockad på riktigt, riktigt länge...

PS. Bilden på skabb i mitt skabbiga inlägg (haha!! eller inte...), vad in i hela helvetet föreställer den? Är det en extremt deformerad rumpa? En armhåla? Undersidan av ett knä? Vad är det?!

Skabb är en gudagåva!

Hm, Skabb är ju generellt sett en otrevlig person men jag måste ge en liten komplimang till Skabb:
Det är väldigt bra att man måste sanera alla lokaler och kläder i försvaret när Skabb varit på besök och därmed även skicka hem alla soldater till deras trånande flickvänner, 3 dagar tidigare än planerat!
Tack Skabb!
Me loves you väldigt lite men tack ändå, jag och pojken hade väldigt mysigt!

Svenska Armén är skabb - bokstavligt talat!

Fick precis ett samtal från en väldigt oroad pojkvän.
En kille i lumpen har blivit smittad med skabb.
Denna kille har sedan smittat några i min pojkes förband, så nu har armén tagit krafttag.
Man måste vädra ut sängarna och gå direkt till sjukan ifall det kliar någonstans på kroppen.
En av killarna som blev undersökta hade ett skabbdjur som precis kröp in i hans hud när sjuksyster undersökte honom!
Så grose!

16.15 - sharp! - är det middag!

Ringde precis till Torsten Eriksson.

Torsten: Eriksson.
Jag: Hej Torsten, Me heter jag och ringer från X!
T: Jaha.
J: Har du tid i någon minut?
T: Nehej du, det har jag inte.
J: Vad tråkigt, varför inte det?
T: Jag ska precis sätta mig till bords och äta middag. Jag har precis öppnat en flaska vin.
J: Oj, det var tidig middag det. Då får du ha en trevlig middag Torsten!
T: Ja, tack.

Hallucinationer

Jag sitter här på jobbet och hallucinerar om glass...
Carte D'Ors Crema Di Mascarpone närmare sagt.
Sunnys söndermosade Japp gjorde ju inte saken bättre. I need icecream now!
Dessutom är jag en stolt ägare av exakt 4 kronor.
3 kronor på kontot, 1 krona i plånboken.
Får vänta tills jag kommer hem, finns lite crema kvar från i helgen då pojken köpte ett paket till mig.
Ah, give me some icecream in bed right now!
Nu vill jag hem.

Katrin Schulman föll för Elin

Okej, nu är det så här.
Alex Schulmans fru Katrin har en blogg som upprepade gånger har blivit trakasserad av Elin.
Elin är precis som vilken svensk tjej som helst.
Hennes blogg är det fulaste jag sett på riktigt länge.
Hennes tankar och funderingar är väl precis vad man kan vänta sig av en 15 årig tonårstjej med hormonrubbningar, "Är jag normal?" "Varför ser svartrockarna ut som de gör?" "Måste jag också se ut så för att vara intressant och cool?".
Hon bor i Sundsvall, lägger självklart upp sitt nummer på bloggen om tillräckligt många frågar efter det och hennes enda mål med bloggen är att peta ner bloggaren "Rar" från förstaplatsen på prispallen över mest lästa blogg.
Hon säger att ingen modeblogg kan få lika många läsare som hon själv har, ändå lägger hon upp korniga bilder på henne med kommentarer som "Såhär såg jag ut idag, oj vad ful man är !" enbart för att gå med håven efter kommentarer och bekräftelser om att hon verkligen inte är så ful som hon känner sig.
Nu kanske ni tror att jag på något sätt försöker förgöra lilla Elin, nej ni, tänk om!
Det är snarare så att jag på något sätt dras till det flickiga, osäkra, det som inte riktigt fått bröst än, det som jag också har varit. En gång för länge, länge, länge sedan.
Ett typiskt Elin-inlägg är följande:
"haha
sofie svarade inte när jag ringde. hon är intee mni friend längre. hno är min enemy. hahahahahahahahahahahahb *skratar beesinningslöt* hhahahah, skrattar ondefullt å fucking llt.
All obligatoriska ingredienser ingår:
1. Rubrik som säger absolut ingenting om inläggets innehåll
2. Smutskastning av en kompis som inte har ringt henne - vilket svek!
3. 12 av 25 ord är rättstavade.
4. Vad vill hon egentligen säga? undrar man. Alltså: Det här är jävligt ointressant!
Mitt råd till dig Elin, ta det för vad det är och tänk på att jag är en tre år gammal polisanmäld bloggare - alltså crappy as hell; Keep on trying!
Snälla Elin, ta bort regnbågarna i bakgrunden, de skriker My Little Pony lite för mycket.
Annars är det en väldigt fin blogg.

Bunny at Hell's Kitchen

Efter 10-årsjubiléet i torsdags så drog ju vissa utvalda deltagare av festen vidare till det mytomspunna (fniss!) Hells' Kitchen!
Sunny snackade så mycket om några Bunnytjejer som var där och visade upp svansarna, jag trodde hon snackade i nattmössan men kolla vad vi hittade på Stureplan.se!
Dessutom fanns det bild på karlarna med kilt som Sunny ingående undersökte och fann att de bröt den skotska traditionen och hade kalsonger under! Fy skäms!
Bingo Rimér alias Mr Kalles Kaviar var där med sin blonderade frilla, Leif "Loket" Olsson-glasögon och självklart två blonda extensionsdamer med minimala outfits, ekipaget utgjorde själva motpolen till "Style".
Det känns så passé med Bingos damer, tanken på de lättklädda, välformade tjejerna kittlar inte ens, hela grejen har blivit så urvattnad.
Han borde satsa på något nytt, något oväntat.
Något mindre porrigt som puts his name on the map once again.
Natasha var Något, hon hade stil, trots att hon var en pinup eller kalla det vad du vill, hon gjorde det med grace och var inte all over the place och försökte få vem som helst i säng, bara personen i fråga satte henne på omslaget till Playboy.
Bingo kan nog inte ens sätta sitt namn på kartan med en ny Natasha, han behöver någonting ännu mer drastiskt.
En ny frisyr, till exempel.

Jympaskolan

Var på jympaskolan igår.
Skitkul, även om gruppen inte är lika bra osm förra året, kändes bra att få komma dit och få lite inspiration, en spark i baken så jag kan satsa 100 % inför uttagningarna i januari.
Vill ju verkligen bli ledare!
Då skulle jag köra värsta Housepasset, direkt från Stureplan fast mer elektrodance och smal electronica. Tror att det kommer slå hårt bland panchisarna! De kommer skippa logopeden, läkaren och allt annat pensionärer gör på dagarna bara för att komma och rocka loss till David Guetta med mig på F&S!
Kände dock att jag måste köpa nya skor, stötdämpningen håller på att bli avdankad. Och nya byxor, de jag har gör så att min häck ser sjukt ful ut.
Elefantarsel, that's what I got!
Kom hem så sent igår, pojken ringde på tunnelbanan på väg hem.
Jag som kände mig oälskad och ouppskattad svarade direkt "Nej, det gör du inte" när han sa att han älskade mig. Då bet han direkt tillbaka "Sluta, älskling, jag är inte på humör för det där".
Jag blev jättepaff!
Pojken var ju the underdog i hans förra förhållande och han skulle aldrig sätta upp sig sådär mot mig om han inte menade allvar. Det var bra att han gjorde det, jag insåg efteråt att jag inte kan hålla på och tönta mig sådär och hålla på som en tonåring längre.
Det gjorde mig så glad, jag insåg då att vi kommer trivas ihop, vi kommer respektera och lyssna på varandra.

Grymmaste serien

Har hittat en hur grym serie som helst, tecknad av Niklas Eriksson.
Han tecknar "Carpe Diem" m.fl. för bland annat Aftonbladet, Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten.
Min absoluta favorit från Carpe Diem hittade jag inte, det är en enda serieruta, ett hav under forntiden med en sten som sticker upp ur vattnet.
På stenen står en fisk med ben.
I vattnet finns två tjejfiskar, Ulla och Gun-Britt. Fisken med ben är Ullas pojkvän.
Då säger Gun-Britt "Men Ulla, din pojkvän är ju ett missfoster".
Då tänker Ulla "Skratta du Gun-Britt. Om några tusen år kommer mina avkommor att tråla haven efter såna som du".
Så sjukt right on!
Nej, man måste älska Niklas Erikssons humor, så är det bara.

Höst

Nu är det höst.
Träden är nakna och svart köldskadade, gamlingarna över gatan från mitt kontor luftar duntäcken. Tur att jag har mina Allvädersstövlar, de klarar av att plöja igenom all lövsörja på gatan och gruset från ombyggnationerna.
Det är något med hösten, någonting i luften som gör så att jag vill svepa in mig i värmande stickada klänningar, mockahandskar och grovstickade benvärmare.
Gå hand i hand i Kungsträdgården och konstatera att tiden går verkligen fort.
Dra ner mössan längre ner över öronen när isande vintervinden gör sig påmind.
Det blir mindre och mindre höst, färre löv och fler stickande grenar.
Snart kommer vintern.
Kladdiga vinter.
För varm i jacka, för kall utan. Snö som smälter i vanten och ger kalla, kladdiga fingrar.
Blöt hund med snökokor under magen som måste doppar i varmvatten när man stigit in i huset.
Hårda, piskande vindar som gör kinderna till stoppljus.
Men samtidigt det glittrande, sprakande, prasslande och barrdoftande.
Det här är ingen ensam höst.
Det är en fin kärlekshöst. Lika obalanserad som träden i höstvinden.
Samtidigt så charmiga att man vill behålla magkänslan ända tills våren kommer.
Hoppas han stannar med mig till våren!

Should I ask or should I not?

Ångest. Igen. Ska jag våga langa iväg ett mail till min kollega som är vän med killen som jag hittade i min säng fredag morgon? Jag vill ju gärna veta vad som hände mellan oss, mer exakt.
Pojkvännen har klargjort att det vill han också.
Jag har sådan lust att bara vara lite sjuk, sådär pyttelite sjuk så man kan bädda ner sig i soffan, kolla på Frukost på Tiffany's och äta glass.
Det är roligt första dagen men andra dagen blir det en pina.
Speciellt eftersom mina syskon kommer hem tidigt och då är det inte samma sak längre.
Jag vill bli nedbäddad i soffan av pojken, få varm nudelsoppa och glass.
Ha mina fötter i hans knä medan han sitter bredvid och tycker synd om mig.
Men det är bara roligt första dagen.
Jag vill att han ska komma hem, så vi kan reda ut allt.
Jag behöver prata med någon annan än telefonen för en gångs skull.

Lördag på stan

Försöker tänka på saker som talar för att min pojkvän tycker om mig, på riktigt.
Lördag är en bra sådan grej.
Först mysade vi länge i sängen, låg och drog oss och bara pussades.
Sedan kokade vi ägg till frukost, vilket i min värld är lika med en riktig lyxfrulle!
Sen blev det mer mys i sängen tills vi tog oss själva i kragen och gick ut på stan.
Vi åt lunch, pratade, promenerade hand i hand och hade supermysigt.
Sen bjöd han mig på bio, vi såg "Råttatouille", skitkul film!
Men det roligaste var egentligen en man som satt längst bak i biosalen och hade ett riktigt "låtsaspublik-som-skrattar"-skratt, ett sånt skratt som överröstar alla andra skratten i den pålagda skrattslingan i till exempel Mr Bean-filmerna.
Sen köpte vi min favoritglass på vägen hem, Carte D'Or "Crema Di Mascarpone" och åkte hem till mig där vi låg i sängen och myste och åt glass.
Han verkade tycka om mig på riktigt då.
Känner mig så larvig som ens tvivlar på att han älskar mig, han har ju sagt att han gör det.
Det är bara de där små sakerna som jag trodde skulle bidra till att jag visste till 110% att jag var älskad, de små sakerna snarare drar ner mig till att tro att jag inte är lika älskad som han påstår.
Antagligen bara singeldrömmar jag hade då pojken inte fanns i mitt liv.
Faan vad töntig jag är!

Han utsätts för mycket, min pojkvän

Han har det inte lätt, min pojkvän.
Först får han reda på att han har klamydia sedan gud vet hur länge, sedan vill hans flickvän ta paus för att hon inte orkar med att han gör lumpen, sedan får han veta att hon är otrogen.
Ganska stora saker, bara var för sig och nu har han fått allt inom loppet av mindre än en månad. Jag känner att han börjar glida ifrån mig, kanske oundvikligt med tanke på alla saker ovan, jag vill bara inte mista honom!
Jag kan säga redan nu att jag verkligen älskar honom, att jag är beredd att flytta ihop med honom.
Han å andra sidan har tills för ett tag sedan varit den som stannar upp, den som är motvikten mot min vilja, att vi ska börja tänka på det nästa steget.
Det känns som om jag strävar framåt mot samboliv medan han är betongklumpen som jag är bunden till, som gör att jag stretar och stretar men inte kommer framåt.
Jag tyckte att det var precis tvärtom i början av vårt förhållande.
Jag kanske får skylla mig själv.
Jag var med största sannorlikhet den som gav honom klamydia, som ville ha en paus och sårade honom med mina själviska idéer och som var otrogen.
Jag kysste en annan man.
Jag hade kanske också oralsex med den andra mannen, jag är inte helt säker.
Det kanske säger en del om mitt tillstånd den kvällen och om hur jag är som flickvän.
Jag pendlar mellan att ge upp och vilja fortsätta.
Tänk om hans ovilja bara är något jag inbillar mig?
Han kanske verkligen behövde gå iväg när han avslutade vårt samtal innan lunch?
Det som har gjort att allt det här har flutit upp till ytan var något han sa på pendeltåget på väg till centralen igår.
"Jag har mött många som jag kan leva med men ingen som jag kan leva utan".
Ouch.
Det gjorde ont.
Jag förtjänade det antagligen. Dumma, otrogna kossa till slampig flickvän som jag är.
Jag kan känna en förtvivlan över att jag tycker att nu borde det vara nog!
Nu har vi varit tillsammans i 4 månader och knappt 3 veckor, blir det aldrig lugn och ro, balans i vårt förhållande?
Eller är det jag som flyter iväg och överdriver saker igen?

Firmafest och otrohet

I torsdags så smällde det rejält!
10 årsjubileum på Kastellholmen med Sveriges snyggaste partytält, 130 inbjudna gäster, Elvis-kopia, magiker och ihopplockat band av Rolle.
Detta hände:
1. Jag var bordsvärdinna för mitt bord och blev pumpad på information om ett projekt som det senare visade sig att personen som pumpade var ansvarig för. "Man kommer åtminstonde ett steg närmre sanningen då" var förklaringen varför han inte sa vem han var från början.
2. Jag och Sunny blev jättefulla och dansade sjukt mycket.
3. Jag fick höra 6 gånger från olika personer vid olika tillfällen att jag var lik Audrey Hepburn vilket var mitt mål för kvällen. Mission Accomplished är väl det enda jag kan säga.
4. Sunny visade brösten för svanarna på tvn i toaletten.
5. Jag ramlade nerför trappan från toaletten och skrapade upp halva benet.
6. Jag blev upplärd av bartendern att blanda drinkar med honom, vilket jag gjorde efter bästa förmåga. (Läs: vilket jag gjorde med det som stod närmast men som tur var så var det såpass sent under kvällen att folk inte märkte vad de hade i glasen)
7. Andy svimmade efter att ha dragit i sig helium från två ballonger.
8. Jag vaknade upp morgonen efter med en främmande man i sängen. Han visade sig vara en kompis till min chef som jag hade delat taxi med hem. Jag hade varit otrogen.
Eftersom jag och pojken har pratat om det här förut och han berättat om när han var otrogen och vi hade kommit överens om att något sådant hände så skulle vi berätta det för varandra, så berättade jag det för honom.
Han blev självklart jätteledsen och han säger att han självklart inte kommer ha 100% förtroende till mig, vilket jag förstår fullständigt.
Tanken är bara så främmande för mig, att jag har varit otrogen.
Det var i och för sig bara en kyss och kanske lite mer, kommer inte ihåg så mycket, men det var absolut inte sex, vilket kanske bidrog till att han inte kastade ut mig med gårdagens sopor.
Det betydde sig otroligt lite, känns så konstigt eftersom jag verkligen älskar honom, därför måste jag ibland påminna mig om att det har hänt.
Det är inte så att det inte betyder något, det faktum att jag har varit otrogen, utan varför jag nästan inte kommer ihåg det alls är för att det betydde ingenting.
Jag har ju alltid gått och någonstans i bakhuvudet tänkt att "Ifall det är såhär otroligt bra med det första killen, vad är det som då säger att det inte är ännu bättre med honom, eller honom, eller honom?".
Min chefs kompis var verkligen en av de killar jag kunde ha tänkt så om, snygg, charmig, trevlig och allt. Han är dansare i Nanne Grönvalls show på Hamburger Börs, så visst var han riktigt snygg.
Men när vi kysstes så betydde det verkligen ingenting.
Jag blev rent ut sagt förvånad.
Jag hade förväntat mig åtminstonde en liten gnista, någonting, men det var absolut ingenting.
Zero.
Nada.
När jag sedan vaknade upp morgonen efter så fick jag panik.
Varför hade jag riskerat det finaste jag någonsin haft med den finaste person jag någonsin träffat för att ta reda på ifall det vi har verkligen är det bästa?
Så otroligt idiotiskt.
Spriten spelade självklart en roll, men det är ingen förklaring utan enbart en bortförklaring.
Jag kommer aldrig kunna förlåta mig själv för vad jag gjorde, att jag sårade den finaste människan i mitt liv på det absolut mest hemska sätt.
Samtidigt måste jag tänka på varför det hände. Ifall allt verkligen var perfekt (om det nu någonsin kan bli det) skulle det då ha hänt?
Ja, tror jag.
Jag tror att förklaringen bakom allt det här helt enkelt är att jag ville ta reda på ifall de idéerna jag haft om att gräset var grönare på andra sidan verkligen stämde.
Jag kan säga nu efteråt: Gräset är inte grönare på andra sidan.
Frågan är bara vilket pris jag får betala för att ha tagit reda på det.
Ifall pojken fortfarande vill ha mig så kommer jag aldrig lämna hans sida. Jag hoppas verkligen att han fortfarande vill ha mig, jag har aldrig känt mig så hel som nu, efter otroheten, jag vet ju till 100% att det är han som är Han.
Han är min mr Right.
Vad som händer i framtiden vet jag inte, vill jag inte veta, time will tell men han är min mr Right right now and that's all that matters.

Min filmstjärnepojkvän

Har ju ett supersött foto på min pojkvän på skrivbordet.
Han ligger i sängen i Norrland och har världens busigaste blick, man vill bara äta upp honom!
Sen ville Sunny se ett annat foto på honom, då gick vi in på Facebook och självklart hade han den värsta bilden på honom som jag vet, långt hår, snuskig barmiljö, sen helt nollställd ut i ansiktet och allmänt icke-het och det första hon säger är:
"Oh my God, he is HOT man!"
Och precis innan det så sa hon att hon tyckte att han var ful!
"Han ser ju ut som värsta filmstjärnan!" tyckte hon. Det tycker inte jag.
Han är sjukt mycket snyggare med kortklippt hår och i sin uniform.
Hon vill ha honom i långt hår och barmiljö.
Nej usch, så länge han är min pojkvän så ska han ha kort hår. Eller kanske lite mittemellan.
Eller så får han ha precis så som han själv vill.

Klänningsval, svårt, svårt...

Vi ska ju ha 10 åresjubileeum ikväll på företaget.
Festfixaren är anlitad.
Elviskopian hyrd.
Sveriges största partytält är uppslaget.
190 gäster har bokat kvällen i sin kalender.
Spriten är inköpt och kommer serveras över Jesper Parneviks bar i vitt läder.
Men en grej kvarstår.
What to wear?
Man kan inte vara för fin, då stjäl man uppmärksamheten.
Man kan inte vara för ful, då signalerar man att det är en mindre exklusiv fest.
Sjukt svårt.
Vi ska vara på plats om mindre än 4 timmar och vissa av oss vet inte ens vad de ska ha på sig.
Jag kör svart axelbandslös cocktailklänning i 100 % silke.
I'm gonna look fab!
And hot as hell...

Antalet träffar på Google bestämmer din popularitet?

Hm...
Satt och tänkte på hur man avgör vilken kändis som är mest populär, eller egentligen: mer känd.
Kom på att det bestäms av antalet träffar på Google. Faktiskt.
Man säger inte "söka på nätet" längre, man säger ju "googla".
Och om man får många träffar på Google så betyder det att ens namn är omnämnt många gånger, alltså är man omtalad och känd.
Känd.
Många träffar på Google = Kändisskap.
Eller så är det för att man inte är omtyckt, alltså minus på kändisskalan. Eller i och för sig, man behöver ju inte vara omtyckt för att vara känd.
Tänk på Hitler.
Versus Pamela Anderson.
Ja, jag gillar Pamela mest i alla fall, grymmare kropp får man ju leta efter.
Men om jag skulle vara lesbisk så skulle jag nog satsa på Angelina Jolie. Kanske. Eller någon väldigt intellektuell som Geena Davis. Hon är tydligen riktigt smart och rapp i käften.
I like that.
Perhaps that's why I like myself that much.

Stilla middag

Igår var det den inofficiella middagen för farmor, på hennes riktiga födelsedag, med enbart de närmaste.
Maten var som alltid jättegod och allt var bara super.
Förutom att det alltid är så sjukt tråkigt.
Farmor brukar jag prata med ibland, när hon inte pratar med någon annan, vilket är en stor del av tiden.
Det är ju bara jag, min bror och min kusin som är "unga" och kusinen är i Lund och brodern satt med sin mobil, as always!
Men det är ändå lite mysigt, tid för stilla kontemplation, ungefär.
Men det som stör mig är att pappa alltid tar tillfället i akt att vara riktigt pinsam, även om det inte stör mig lika mycket nu och för några år sedan.
Det som stör mig mest nu är att när vi väl träffar honom, de få gånger vi gör det, så gör han allt i sin makt för att förlänga den tiden så mycket som möjligt, tills det blir så sjukt tråkigt att man bara vill hem till mamma och inte träffa honom igen.
Så var det igår.
Det slutade med att jag sa "Nu måste vi åka hem, jag skulle ha lagt mig för 1 timme sedan och jag måste fixa inför jubiléet imorgon och städa!!".
Då gick han motvilligt med på att skjutsa hem oss.
Det är samma visa varenda eviga gång.
För att göra själva tiden med honom ännu värre så har han en habit som gör mig galen, han kan sitta och bara stirra, grovstirra, på mig eller min bror i typ 15 minuter, tills man säger till honom.
Det är så frustrerande, så pinsamt, man gör inte bara så mot folk, man stirrar inte på någon oupphörligt under en kvart! Det gör man bara inte.
Han har liksom inga spärrar.
Och det förstör de flesta middagar med den delen av släkten som annars skulle ha varit riktigt trevliga.
Är det bara så med skilda föräldrar? Är det bara de som släpper alla spärrar och ger sig hän åt vadsomhelst?

Varför har folk ingen klädsmak whatsoever?

Anledningar att tro att folk inte har någon klädsmak alls:
1. En tjej i min bekanskapskrets kom i lång jeanskjol. Det är det enda jag har sagt att "I'd rather die than wear that!!"
2. En annan tjej kom med en vit blus med ngon slags konstig snörringning och skrynkliga ärmar och den vara bara usch! Ser inte folk vad som är snyggt och inte?
3. Jag såg de fulaste skorna jag någonsin sett häromveckan, finns bilder på tidigare inlägg, och de jagar mig fortfarande i mina värsta mardrömmar.

Vad ska man göra för att få folk att fatta?
Ska man skapa någonslags guide, "what to wear and what not to wear"?
Det kanske ska stå en expedit vid varje omklädningsrum och kontrollera att kläderna sitter där de ska och att de passa personen i fråga, jag menar inte att vissa människor inte passar i vissa kläder, jag menar att vissa kläder inte passar på vissa människor.
Det är en viss skillnad.
Remy Zero säger det bäst "Can't somebody save me? Just save me?!"

RYKÄ sucks!

Har ju investerat i finfina gympaskor med extra allt från RYKÄ.
De är ju tydligen skit egentligen.
Åtminstonde enligt ledare för Danspasset som jag pratade med i torsdags efter passet. Det var kul, annorlunda med bara konditionsträning och ibland svårt med stegen men riktigt kul och omväxling från den vanliga jympan.
Caroline som ledaren heter är hur cool som helst, honn har varit PB i flottan, alltså befäl för de som var det som min pojke är nu, och medelpass-ledare i 2 år. Nu pluggar hon till tandläkare.
Hur sweet som helst!
Hon har också haft RYKÄ och hon har också haft benhinneinflammation vilken försvann när hon bytte skor till Nike.
Jag kanske också ska byta.
Hur som helst så börjar de bli dags att byta ut i alla fall, det får väl bli det som nästa lön går till, suck.
Kommer nog inte ha råd att resa så långt efter nyår med pojken.
Supersuck.
Varför tar pengar alltid slut så fort för?

Söndag utan ångest!!

Helt otroligt!
Jag vaknade på söndagen, efter en supertrevlig kväll med Lin och Basse, pojken låg bredvid mig och jag hade ingen ångest!
Trots att jag var klarvaken och ville busa vid 8 så sov han bort halva dagen till 11.30 och ville busa först då, vilket gjorde att vi inte kom hemifrån förrän 15.00.
Gjorde en härlig frukost med ägg och smörgåsar, så gott!
Åkte hem till honom och lämnade bilen, passade hans brorsas hundvalp, en mellanpinscher som heter Exit och är brun och tillika urgullig.
Sedan åkte vi hem till mig och då hade vi 30 minter på oss till mamma skulle skjutsa oss till Ropsten och tåget.
Tåget.
Tåget som ger mig taggtråd i magen bara jag säger ordet.
Men nu var det inte lika starkt. Inte lika farligt, inte lika hemskt.
Han skulle ju komma tillbaka.
Vi låg och småsov tills vi åkte till Ropsten och sedan T-centralen. Han ville inte att jag skulle följa med för min egen skull, han trodde att det var enklare om jag slapp se T-centralen men då skulle jag ju ge vika för taggtråden och jag ville inte missa en minut med honom.
Mamma hade gjort en matsäck till honom som hon överraskade honom med.
Han blev hur paff som helst, visste inte vad han skulle säga.
Jag tror att det var matsäcken som gjorde det.
Det betydde att han var en familjemedlem, att han skulle vara borta på en liten utflykt ett tag men snart skulle komma tillbaka med en tom BigPack-förpackning och en urdrucken Ramlösa-flaska. Han skulle snart komma hem igen.
Det ska bli en tradition att göra matsäck åt honom, dessutom önskade han sig chokladbollar tills på fredag.
Det ska jag väl kunna fixa.

Ny milstolpe nådd!

Usch, vad oerhört bortskämt lycklig jag känner mig!
Helgen var fab, pojken och jag gick hand i hand på Nobelmuseet och tittade på Robert Capas fotografier av Krig och Fred, hur starka bilder som helst, måste ses!
Sedan åkte han hem till sig och jag hem till mig.
Fick lite panik när han klev av på T-centralen och t-banan åkte iväg med mig utan honom. Kände mig maktlös, ville bara kasta mig ut ur fönstret och in i hans famn igen.
När vi strosade runt där i Gamla Stan så var det så mysigt, nästan lite för mysigt för att jag skulle tro att det var sant, att det var på riktigt, att jag förtjänade att ha det så bra.
Sedan när vi skulle gå kom ångesten krypande igen, först som en växande boll av ihoprullad taggtråd, sedan sakta krypande som en tjock orm upp ur magen och satte sig som en slemklump i halsen.
Fick svårt att andas.
När sedan min bästa vän Lin kom hem till mig med Basse och vi lagade middag och hade trevligt, så infann sig inte den där vanliga känslan.
Jag brukar vara så glad när vi tre är tillsammans i vanliga fall men den känslan ville inte infinna sig.
Någonting saknade, någonting var fel, inte som det skulle vara.
Jag saknade honom sjukt mycket. Det var det.
Vi pratade om det vilket gjorde att det kändes bättre och när han sedan äntligen kom efter bio med hans bästa vän runt 11 snåret så var allt som det skulle vara.
Jag är så lycklig med honom, han är så snäll och underbar.
Jag vet nu att jag älskar honom, på riktigt. Att det är vi två mot världen.
Det kändes så bra.
Otroligt bra, faktiskt.
Jag tror nästan att det var ren lycka.

Misslyckat fredagsmys

Försökte göra det riktigt mysigt för pojkvännen igår kväll.
Lagade mat till honom, tände ljus och hela baletten.
Enda problemet var att han inte tyckte om maten. Typiskt.
Jag måste seriöst vara en riktigt dålig flickvän som inte ens klarar av det.
Sedan skulle vi mysa i sängen och kolla på Chicken Little.
Då somnar jag självklart med glasögon och allt på i hans famn efter typ 20 minuter.
Då får han ta av mig allt, lyckas göra det utan att väcka mig och kolla klart på filmen ensam.
Sedan fick han dessutom inget godnatt-myspys, stackarn.
Jag har kommit fram till att jag igår inte förtjänade min pojkvän.
Till mitt försvar kan jag ju säga att jag verkligen försökte.
Vi badade till exempel jacuzzi vilket var jättemysigt.
Bortsett från att vattnet var alldeles för varmt och att min lillebror och hans kompisar satt på andra sidan väggen av frostat glas.
Ja, jag kan ju säga att jag försökte storartat men att resultatet inte blev det förväntade.
Men nästa gång, då jävlar!

Jag snor min pappas damtidningar

Min pappa är ju lite rolig.
Bland annat så är han årsprenumerant på Amelia.
Det tycker jag är jättekul, eftersom jag alltid får tidningarna när han har läst dem.
Dessutom står det massa bra saker i dem om hur kvinnor är och hur vi tänker, sånt som är nyttigt och bra för en kille att veta.
Därför tänker jag starta en stiftelse, "Amelia Åt Männen!" vars syfte är att se till att de män som vill ska bli sponsrade en årsprenumeration av Amelia! Sedan måste givetvis 99 % av intäkterna gå till diverse administrativa utgifter, så att jag kan tjäna maximalt med pengar.
Jag funderar på att anlita Gudrun Schyman som revisor.
Jag tror att hon vet precis vad jag, så att säga, vill ha ut och hon är nog rätt person som kan pressa ut största möjliga mängd pengar...

Varför jag tar bort namnuppgifter

Efter de senaste dagarnas heta debatter om Riccardos död, det meningslösa gatuvåldet och att de som misstänkts vara Riccardos misshandlare och tillika mördare har lagts ut med namnuppgifter, foton, personnummer och adresser på internet så har jag valt att ta ställning.
Jag tar härmed bort all information om misshandlarnas namn, foton m.m.
Detta gör jag på grund av flera olika orsaker:
Pojkarna är endast 16 år.
De är enbart misstänkta och inte fällda.
Jag vill inte underlätta för, stödja eller sympatisera med de människor som hotar dessa pojkar och som vill ta lagen i egna händer.
Säga vad man vill om det svenska rättsystemet men det är det som har till uppgift att bedöma huruvida de misstänkta är skyldiga eller ej.
De senaste dagarnas debatt på diverse forum där folk diskuterar hur dessa misstänkta ska straffas börjar mer och mer likna en häxjakt, det är inte för inte som vi har ett rättsystem som ska ta hand om brottsmisstänkta och inte allmänheten.

Me Knullander heter jag!

Fniss...
Sitter här och fnissar till tusen med Sunny.
Hon har ringt en person som heter X Knullander.
Hur coolt är inte det?!
Jag tycker att det är hur coolt som helst, funderar faktiskt på att ta det namnet.

Lund nästa!

Min underbara enda kusin Antonia har börjat plugga i Lund.
Därför trodde inte jag att hon skulle kunna komma till släktträffen igår men det gjorde hon och vi pratade och hon var lika trevlig som alltid.
Hon erbjöd mig att komma ner och hälsa på någon gång och jag tror faktiskt att jag ska göra det. En helg nere i Lund är perfekt om en månad då pojken inte kommer hem den helgen. Då är jag ute och har kul med min fina kusin Vitamin istället för att gräva ner mig i ensamhetsträsket här hemma i Estocólmo.
Antonia har alltid varit så sjukt duktig på allting och hon är ett år äldre än mig så jag har alltid liksom lite gått i hennes skugga.
När vi var små och åkte på ridläger så var hon bäst och jag näst bäst så vi red först i uppvisningskadriljen sista dagen då föräldrarna kom och tittade.
Hon hade alla mvg på högstadiet, jag låg steget efter.
Hon började Hersby och alla undrade hur det var att börja gymnasiet, därför var det ingen som reagerade när jag började Hersby.
Hon tog ett sabbatsår och reste, nu har jag sabbatsår.
Så har det alltid känts ända tills för något år sedan.
Då insåg jag att allt jag har fokuserat på hos Antonia är hennes bra sidor, hur grym hon är i skolan, på att rida, på hur social hon är, på hur duktig hon är på att konversera vem som helst.
Men precis som hon sa när vi var små:
"Jag har alltid velat ha ett syskon"
Då insåg jag hur mycket press hon måste ha på sig, enda barnet i familjen och såpass duktig som hon är.
Grace i Mannen Som Kunde Tala Med Hästar sa "Just because I'm the only child, I've always felt that I had to be so special".
Antonia är så himla snäll och underbar, hon är min enda kusin och jag kommer alltid att älska henne väldigt mycket, i mina ögon så är hon den perfekta kusinen bara när hon är den hon är.
Och jag hoppas att vi kan komma närmre varandra och ses lite oftare än en gång vartannat år för jag tror att vi skulle ha hur kul som helst!
Därför är det Lund nästa som gäller!

Studenttider! Ge mig!

Längtar så sjukt mycket efter studenttiderna.
Har världens bästa låt som kommer blåsa omkull rullatorpensionärerna när flaken drar förbi, Fonzerelli - Moonlight Party men akta er för Red Stat-edit, den är helt sjuk.
Originalet är det som gäller.
Eftersom mitt eget flak gick åt hell, kablarna började ju brinna så vi fick inte åka, så längtar jag efter tills min lillebror tar studenten, då ska jag fixa världens fetaste flak åt honom!
Jag tror att i sådana här tider, då man tänker på sorgliga saker som stackars Riccardo, så måste man ändå se framåt för att inte kollapsa helt.
Därför sitter jag och tänker på hur härligt det blir när min lillebror tar studenten.

KungsholmenCorner

Man kan läsa en sammafattning av händelserna kring Kungsholmsmordet, ett utdrag ur bloggen KungsholmenCorner.
På grund av platsbrist har vissa textstycken ersatts med [...].
"Svinen
Häktningsförhandlingarna är nu avslutade för idag och det var väldigt många ungdomar som slutit upp vid tingsrätten må jag säga.
Samtliga nekar till brott.
13:30 inleddes förhandlingarna som jag tidigare skrev om, och det skedde inför stängda dörrar vilket innebar att endast ett fåtal av de närmsta fick delta i rättssalenEftersom jag inte heller här vill nämna vem som först blev utfrågad kan jag åtminstonde säga att det var Silberskys klient. Rätten vill ha honom häktad för misshandel (grov) samt vållande till någon annans död. Detta tyder alltså på att rätten ser misstankarna av högre rang.
Utöver det här då, så har samtliga personer (enligt media) pekat ut Silbersky's klient som huvudmisstänkt i mordet.
Samtliga 3 personer har häktats:
Ungdom 1
Ungdom 2
Ungdom 3
På fri fot (fortfarande misstänkta)
Ungdom 4 (Släpptes idag 9/10)
Ungdom 5 (Släpptes igår 8/10 - Mycket pekar på att han kommer skrivas av ifrån fallet helt)Summa Summarum så är det alltså 3 stycken som är häktade.
De resterande 2 styckna är numera på fri fot. De är dock inte uteslutna ifrån fallet, det finns fortfarande misstankar mot ungdom 4 och ungdom 5. Men som jag tidigare nämnde är det STÖRST sannolikhet att ungdom 5 släpps.Uppmanar Er även om ni har vägarna förbi att besöka Sergels Torg på Fredag klockan 17:00 där en manifestation mot gatuvåldet hålls.
Vänner och Familj - Sprid budskapet och slå ett slag mot Gatuvåldet!Uppdatering ikväll.

Klockan är 12:00
[...]
Åklagaren vill yrka på mord, grov misshandel och vållande till annans död.Klockan 13:30 idag i Stockholms tingsrätt kommer dessa häktningsförhandlingar att inledas men nu enbart mot 4 stycken killar då den femte släpptes igår runt 6 tiden. Anledningen till att han släpptes är pga att åklagaren saknar mål mot honom.
Han förblir fortfarande en misstänkt men enligt hans advokat, Åke Brone så kommer den här pojken bli avskriven ifrån misstankarna då han handlat på ett sätt som indikerar på att han inte deltagit under misshandeln. [...] Men många som skrivit hans namn offentligt kan dömmas till förtal om pojken nu skulle skrivas av ifrån misshandeln så jag råder Er att vara extra försiktiga, och det gäller faktist alla 4 pojkar, även om det är med stor sannolikhet att de skall ha utfört brottet.
[...] Även spekulationen om att killarna bråkat om en tjej är numera klargjord. Under festen på K-holmen skall ordväxling ha skett när målsägande (enligt uppgifter) blivit kallad homosexuell, eller bög i ett grövre intryck.
Målsägande skall då (enligt uppgifter) ha besvarat det här i stil med "Det är synd att din flickvän är mer med oss än Er" och därmed orsakat händelseförloppet och därför yrkar Leif Silbersky att en av pojkarna handlat i nödvärn.
[...] Enligt Brottsbalken 24 kap. 1 § är "en gärning som någon begår i nödvärn är brott om den med hänsyn till omständigheterna [...] är uppenbart oförsvarligt". I dagligt tal används den något oprecisa tolkningen att "inte använda mer våld än nöden kräver". Lagen är i själva verket ganska precis; den mängd våld eller hot om våld som den som brukar nödvärn får använda, skall stå i proportion till hotet/våldet den hotade utsätts för.
Den hotade får inte bruka våld så allvarligt att det måste anses vara uppenbart oförsvarligt (Jfr Polislagen 10 §; våldet skall vara försvarligt).
MEN enligt en av advokaterna kan de även ha varit frågan om nödvärnsexcess.
Enligt Brottsbalken 24:6 skall man gå fri ifrån ansvar "Om omständigheterna var sådana att han svårligen kunde besinna sig".
Då har jag ett väldigt bra argument till de som försöker yrka på det här. Är det inte ett tecken på att målsägande är rädd, om man springer hela vägen ifrån festen ner till hamnområdet? Handlar det verkligen fortfarande om nödvärn? Om målsägande gör allt den kan för att förhindra nya konfrontationer? Då tycker i vartfall jag det handlar om överfall och inte nödvärn.

Era jävlar!
Klockan har passerat 05:54 och jag får meddelandet om att en ung man blivit brutalt nedslagen på Kungsholmen.
Varpå jag ställer frågan vart misshandeln ägt rum.
- Det är en tjej som firat sin födelsedag i lokalen på pm gatan, allt är kaos
Senare under lördagen får jag ännu ett samtal ifrån en vän. Med gråten i halsen försöker hon få fram att det är något.
- Ricc....ricc...riccar...riccardo ligger på sjukhus.
- Riccardo vem?
- Italienaren. Stämningen blir tyst..vi säger ingenting.
Jag frågar, är du säker?
- Ja. De har tillochmed bekräftats. Media, föräldrar, vänner..det är Riccardo.
[...]
Jag kommer inte skriva vilka de misstänkta är med hänvisning till PUL. Nu vill jag önska familjen Campogiani en tyst minut.
God natt samhället.
Uppdatering imorgon.
2007-okt-08 @ 23:23 Permalink Allt om mordet Kommentarer (24) Trackbacks (0)"

Riccardos misshandlares bakgrund

"Dessutom har ni ingen aning om vad dessa killar har haft för liv.
kan ju började och säga att X familj sålde ut sig ur företaget för drygt 4 generationer sedan och har sedan dess inte haft något med "den riktiga" familjen att göra.
Y har inte haft det lätt heller.
Han är fosterbarn för att båda hans riktiga föräldrar har t.ex. knarkat och gjort andra dumma saker. Ys "styvbror" har ju inte heller varit den bästa förebilden direkt. Han har alltid slagit Y och även Ys kompisar (Så du som hävdar att de fått för lite stryk när de var små, du har inte en aning). Y blev även relegerad från en av Stockholms "fina" skolor (Enskilda Gymnasiet) för att ha "misshandlat" en person (en lätt knuff).
Så jag vet inte om man kanske ska skylla på den skolan som puttade ut honom och utsatte honom för press och hjälpte till att forma den han är idag."
/Tagit från forumet Fragbite.

Den som anmälde till polisen

Fick precis reda på att den person som ringde till polisen den kväll då Riccardo blev misshandlad är en av mina vänners mamma.
De bor nära festlokalen och hon ringde för att det blev för mycket liv.
Festen var uppenbarligen anordnad av några flickor i 16-årsåldern och det fanns inga föräldrar närvarande varvid hon kände sig manad att som vuxen gripa in.
Det tycker att jag att fler vuxna borde göra.
16-åringar kan visst få ha fester och visst få vara ute länge men vid dessa fester så ska en vuxen närvara.
Det bara är så.
Självklart vet jag hur det är, hur jävla pinsamt det blir när en vuxen står där och bara glor när man försöker skapa lite romantisk stämning med Backstreet Boys ballader och tryckare som det var "på min tid" men faktum kvarstår; 16-åringar är enbart 16 år gamla. De får inte dricka alkohol och de får inte gå ut på krogen. De kan sitta och grilla korv på någon udde här ute på Kärleksön och allt vad de heter, fine, men ingen alkohol och definitivt ingen narkotika.
Ska det vara så himla svårt att fatta?

Ny information om Riccardos mördare

Den pojke som pekas ut som Riccardos mördare har ett våldsamt förflutet.
Som 10-åring kom han med en kniv till fritids och hotade sina kamrater, vilket utlöste ett uppror bland föräldrarna.
Trots att pojkens pappa hävdade att han hade "ambitionsproblem" och dylikt så blev pojken avstängd och fick börja på ett annat fritids.
Enligt uppgift så gick han förut på Emmanuelkyrkans fritids.
Det är väl precis som min kompis som jobbar på dagis säger, man kan redan vid dagisåldern se vilka som kommer bli ett problem för samhället och vilka som det kommer gå bra för.
Redan i dagisåldern.
Det kan jag tycka är lite läskigt.

Se upp! Rullator framför fordonet!

Var på väg hem från en trevlig middag med min pappa på Rice när vi vid Artillerigatan blir omkörda av en man i rullator, eller permobil heter de väl.
Han körde bara ned på gatan framför bilen med sin permobil och lät oss inte köra om honom.
Dessutom hade han ett litet reflexspöke på ryggstödet.
Försökte ta kort av honom, han vinkade till och med på bilden men det syns ju självklart inte.
Han var väldigt söt i alla fall.
Men en riktig trafikfara.

Fulaste skorna

Igår på väg hem från tunnelbanan så såg jag de fulaste skorna jag sett på riktigt, riktigt länge.
Det är alltså inte de längst ned på bilden, de är mina egna.
Det är de där fuskmocka-kreationerna som mer liknar jycklarskor med lite inslag av Aladdin.
Att människan dessutom hade grymt smala den och väljer en stövel med spetsig tå och smalt skaft gör ju genast att benet ser sjukt smalt ut och foten gigantisk.
Jag säger bara: Låt oss starta en insamling, "Rädda oss från de fula skorna!" där vi samlar in pengar på gator och torg för att sedan ge dessa människor ett bidrag så de kan köpa nya, fina skor som inte ger en illamåendekänslor.
Nej, fy och usch!

Man måste gå vidare

Nej, nu tänker jag vila lite från mina tankar om Riccardo.
Farmor har födelsedagsmottagning på Riddarhuset nu, sen ska jag och pappa ut och äta middag.
Jag tycker att alla andra också borde göra något för att skingra tankarna och få lite perspektiv på saker och ting.
Jag tänker till exempel prata med min pojkvän hela kvällen och bara tänka på hur underbar han är och att jag är så glad att jag har honom.
Ifall han rycktes bort från mig så som Riccardo gjorde för Amanda, så skulle någonting inom mig dö med honom.
Han är en del av mig och kommer alltid ha en del av mitt hjärta, jag vill aldrig förlora honom.
Någonsin.

Sämsta bloggen, någonsin?

Kom över den här lilla glädjespridaren till blogg, faan vad tragiskt!
Dessutom är ju Comic Sans ett sjukt fult typsnitt och hel layouten får mig att vilja spy.
Det är någon billigt över magnafigurerna, de eviga banangubbarna och allt snack om fett och pulver och hit och dit.
Man hoppas bara att hon blir lycklig tillslut och slutar skriva så som hon skriver nu, det kan ju påverka andra tjejer att göra likadant.
Tragiskt är det enda jag har att säga om saken.

Förövaren dumpad

Den pojke som pekas ut som den ansvarige för Riccardos död bör numera gå under epitet singel:
"jag skäms över att jag har kallat dig pojkvän , jag skäms över att du gått ner på knä för mig och bett mig gifta mig med dig jag skäms för allt allt allt .kan inte förstå hur du kunde göra så här . hoppas jag aldrig mer ser dig ditt avskum äckel , din mördar".

Narkotikapåverkade?

Läste i Isabella Löwengrips blogg att de hon tror är skyldiga till Riccardos död är några som är kända våldsverkare på Östermalm och i Vasastan.
Hon har dessutom sett en av dessa killar ta amfetamin en gång.
Frågan är ifall den person som tog amfetamin då Isabella såg det även var påverkad under natten då Riccardo blev misshandlad.
"Postat av: isabella löwengrip
Jag har faktiskt mina aningar, ett gäng som är födda 91 här i Vasastan/östermalm som är rätt kända för att vara stökiga. Ena killen vet ja har tagit amfetamin... Men det är farligt med att bara tro. Men om de är dem är ja inte förvånad.. De har blivit anmälda förr och om de hade fått ett hårdare straff då kanske de inte hade dödat killen nu
2007-okt-07 @ 17:29"
Narkotika och speciellt amfetamin gör ju användaren mer våldbenägen och speedad, därav smeknamnet speed för drogen.
"Amfetaminpåverkan innebär att användaren känner sig kreativ, får lust att aktivera sig. Självförtroendet ökar, liksom orken; man orkar betydligt mer, känner sig energisk ("speedad").
Den påverkade känner sig allmänt tillfreds och i större doser euforisk. Ett vanligt tecken på den amfetaminpåverkades goda humör är att han/hon ofta pratar ovanligt mycket, och är social på ett (i den nyktres synvinkel) lite "överdrivet" vis.
Eftersom den amfetaminpåverkade känner sig energisk och koncentrerad, är det inte ovanligt att han/hon engagerar sig intensivt i olika aktiviteter, som städning, utövande av någon hobby eller liknande." /Wikipedia
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Frågan kvarstår; var en av våldsmännen påverkade av amfetamin?
Är det vanligt med amfetamin och andra droger i kretsar av så unga personer?
Jag har rört mig i de flesta kretsar och sett droger tas på olika Stureplanskrogar men jag har aldrig sett såpass unga personer i sådana sammanhang.
Det enda man kan säga om det är att det är oerhört tragiskt.