Lund nästa!

Min underbara enda kusin Antonia har börjat plugga i Lund.
Därför trodde inte jag att hon skulle kunna komma till släktträffen igår men det gjorde hon och vi pratade och hon var lika trevlig som alltid.
Hon erbjöd mig att komma ner och hälsa på någon gång och jag tror faktiskt att jag ska göra det. En helg nere i Lund är perfekt om en månad då pojken inte kommer hem den helgen. Då är jag ute och har kul med min fina kusin Vitamin istället för att gräva ner mig i ensamhetsträsket här hemma i Estocólmo.
Antonia har alltid varit så sjukt duktig på allting och hon är ett år äldre än mig så jag har alltid liksom lite gått i hennes skugga.
När vi var små och åkte på ridläger så var hon bäst och jag näst bäst så vi red först i uppvisningskadriljen sista dagen då föräldrarna kom och tittade.
Hon hade alla mvg på högstadiet, jag låg steget efter.
Hon började Hersby och alla undrade hur det var att börja gymnasiet, därför var det ingen som reagerade när jag började Hersby.
Hon tog ett sabbatsår och reste, nu har jag sabbatsår.
Så har det alltid känts ända tills för något år sedan.
Då insåg jag att allt jag har fokuserat på hos Antonia är hennes bra sidor, hur grym hon är i skolan, på att rida, på hur social hon är, på hur duktig hon är på att konversera vem som helst.
Men precis som hon sa när vi var små:
"Jag har alltid velat ha ett syskon"
Då insåg jag hur mycket press hon måste ha på sig, enda barnet i familjen och såpass duktig som hon är.
Grace i Mannen Som Kunde Tala Med Hästar sa "Just because I'm the only child, I've always felt that I had to be so special".
Antonia är så himla snäll och underbar, hon är min enda kusin och jag kommer alltid att älska henne väldigt mycket, i mina ögon så är hon den perfekta kusinen bara när hon är den hon är.
Och jag hoppas att vi kan komma närmre varandra och ses lite oftare än en gång vartannat år för jag tror att vi skulle ha hur kul som helst!
Därför är det Lund nästa som gäller!