"2. Döden i grytanNorrtullsgatan 61, tel 32 50 95
Döden i grytan och familjen Campogianis andra krog, Den gamle och havet, var förra året nominerade tillsammans. Nu har de båda ställena brutit sig loss från varandra, och har till exempel inte en gemensam kökschef längre. På bägge krogarna gäller fortfarande att man serverar italiensk mat "på riktigt".
Det här är inte snobbig finkrogsmat med tryffel och Sassicaia, utan mat direkt hämtad från det italienska lantköket. På Döden i grytan är det kött som gäller, enkelt, vällagat och rikligt tilltaget. Pappa Sergios Bistecca Fiorentina konkurrerar ut de mest välrenommerade steakhousen i New York, och pastan med ett myller av små spänstiga kycklinghjärtan och rosmarin gör oss tårögda av lycka.
3. Den gamle och havet
Nybrogatan 54, tel 661 53 00
Hög som låg har hittat till de havets läckerheter som familjen Campogianis yngre generation serverar bakom spetsgardinerna på Nybrogatan. Här kan man inta stans bästa skaldjurspasta med Sveriges tronföljare på någon meters avstånd, eller få sitt livs första stora dessertupplevelse när man som fyraåring får smaka den gudomliga chokladmättade tartufon.I den lilla avskalade lokalen sitter gästerna tätt, men den avspända servicen gör att det inte blir det minsta påträngande, även om man sneglar lite indiskret för att se vad bordsgrannen just fick in. Här är vi är alla kompisar som har slunkit in till Michaela och Christian för en bit mat och ett glas vin."
Bild: Christian Campogiani, köksmästare och Michaela Campogiani, ägare och hovmästare och Michaelas dotter Emilia 2 år. Foto: Sandra Qvist
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det enda jag hoppas är att familjen får lugn och ro och kan sörja förlusten tillsammans. Ifall du är i deras direkta närhet; hjälp dem att se ljuset i tunneln.
Att förlora en såpass ung son måste vara bland det mest hemska som kan hända en förälder. Det måste vi alla respektera och förstå.
Jag sörjer med familjen Campogiani och kan bara hoppas på att de hittar ett sätt att komma över det här och minnas Riccardo så som hans kompisar har återgett honom, en glad, ung kille som hade nära till ett leende.
