Vår IT-nisse Björn sitter och visslar titt som tätt.Helt plötsligt var det bjärreklang.
Som totalkrossar mitt romantiska-höst tillstånd.
Genast får jag flashbacks i form av tomtar i för små kostymer med lösskägg som mer liknar en sopkvast än faktiskt skägg, Coca-Cola reklamen med lastbilen som lyser upp staden, folk som hinkar i sig vattenupplöst och färgat socker i form av "julmust" och barn med tindrande ögon som direkt omvandlas till rödfärgade, skrikande monster med mosiga och äckligt blöta kinder för att de inte fick den julklappen de ville ha.
Visst, jag gillar julen.
Men just nu är det höstens tid och den ska inte få förstöras av att folk enbart räknar ner till julafton och konsumerandets frossande högtid.
Till min stora lycka så bytte Björn snart melodi till Askungen.
Tyvärr var det den trudelutt som årligen spelas på Kalle Anka, lika punktligt som Arne Weises uppenbarelse var under den tiden då julen fortfarande var magisk och högtidens budskap inte hade kommersialliserats och gömts under berget med paket.
Men visst gillar jag julen.
Ifall den är i form av en klassisk jul med få presenter som kommer från hjärtat, med god mat och Peters hemlagade köttbullar och utan stress. Julen då mötet med släktingar som man annars inte ser är i centrum.
Visst gillar jag julen.
