Riccardo blev ännu ett offer för gängvåldet har vi nog alla hört.Jag tror inte att man någonsin kan föreställa sig hur det är att förlora en son på ett sådant sätt, inte mindre att förlora en son överhuvudtaget.
Jag är av åsikten att man inte ska fokusera på de unga pojkarna som pekas ut som förövare vars liv ändå är förstörda den närmsta framtiden, de kommer lida nog ändå.
Det är orsakerna bakom, det ökade gängvåldet, den ökande brutaliteten i dessa fall och vad som gör att acceptansen unga emellan jämtemot våld och att åsamka andra människor smärta har ökat.
Visst ska pojkarna straffas och det kommer de med största sannorlikhet göras, frågan är vad som ska göras för att förändra och ingjuta en nolltolerans.
Man får inte slå andra människor, så är det bara.
Jag vet ju hur det är, jag har en lillebror som är 16 år och som kommit hem med blodiga knogar, blåmärken på ryggen och brännmärken på händerna.
"Vi körde kronor-spelet, man skjuter en enkrona så hårt man kan mot den andras knogar, en som håller ut längst vinner!"
"Det var bara straffpingis, den som förlorar får dra upp tröjan och då slår den som vann bollen på hans rygg"
"Jag klarade Kärringtestet. Man trycker ner en brinnande cigarett på ens arm och den som först vill sluta förlorar"
Fråga killar i den åldern i er egen omgivning, så får ni se.
Det är sjukt.
Det är skadligt.
Det bidrar till att toleransen mot våld ökar.
Allt det här kan man räkna ut med enkel matematik.
Frågan kvarstår; vad ska vi göra åt det?
Förbjuda alla filmer med våld?
Införa obligatoriska lektioner i skolan om våld och om hur skör människokroppen faktiskt är?
Skicka våldsmakare till en psykolog eller terapeut?
Eller kommer det bara göra det mer intressant eftersom det blir mer förbjudet?
Är det kanske det som är hela grejen?
Att det lockar för att det är förbjudet?
