Höst

Nu är det höst.
Träden är nakna och svart köldskadade, gamlingarna över gatan från mitt kontor luftar duntäcken. Tur att jag har mina Allvädersstövlar, de klarar av att plöja igenom all lövsörja på gatan och gruset från ombyggnationerna.
Det är något med hösten, någonting i luften som gör så att jag vill svepa in mig i värmande stickada klänningar, mockahandskar och grovstickade benvärmare.
Gå hand i hand i Kungsträdgården och konstatera att tiden går verkligen fort.
Dra ner mössan längre ner över öronen när isande vintervinden gör sig påmind.
Det blir mindre och mindre höst, färre löv och fler stickande grenar.
Snart kommer vintern.
Kladdiga vinter.
För varm i jacka, för kall utan. Snö som smälter i vanten och ger kalla, kladdiga fingrar.
Blöt hund med snökokor under magen som måste doppar i varmvatten när man stigit in i huset.
Hårda, piskande vindar som gör kinderna till stoppljus.
Men samtidigt det glittrande, sprakande, prasslande och barrdoftande.
Det här är ingen ensam höst.
Det är en fin kärlekshöst. Lika obalanserad som träden i höstvinden.
Samtidigt så charmiga att man vill behålla magkänslan ända tills våren kommer.
Hoppas han stannar med mig till våren!